- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
255

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öster om solen och vester om månen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var det, det visste hon, «och dit kommer du sent eller
aldrig,» sade hon; «men du skall få låna min häst, så
kan du rida till östanvinden och spörja honom, kanske
han är bekant der och kan blåsa dig dit. När du är
kommen fram, så behöfver du bara slå hästen under örat,
så går han hem igen.» Och så gaf hon henne guldrocken.
«Kanske du kan få gagn af den,» sade käringen.

Hon red i många dagar och lång tid, innan hon
kom dit; men sent omsider kom hon fram och så sporde
hon östanvinden, om han kunde säga henne vägen till
prinsen, som bodde öster om solen och vester om
månen. Ja, den prinsen hade han nog hört talas om,
sade östanvinden, och slottet med, men vägen visste
han inte, för han hade aldrig blåst så långt. «Men
om du vill, så skall jag följa dig till bror min,
vestanvinden, kanske han kan veta det, för han är mycket
starkare; du kan sätta dig på min rygg, så skall jag
bära dig dit.» Ja, hon gjorde så, och det gick friskt
nog. Då de kommo fram dit, gingo de in och
östanvinden sade, att den han hade med sig, det var hon,
som skulle ha haft prinsen, som bodde på slottet, som
låg öster om solen och vester om månen; nu reste
hon och skulle leta rätt på honom igen, och så hade
han följt henne hit och ville gerna höra om
vestanvinden visste, hvar slottet var beläget. — «Nej så
långt har jag aldrig blåst,» sade vestanvinden, «men
vill du, skall jag följa dig till sunnanvinden, för han
är mycket starkare än någon af oss och han har
flackat både vidt och bredt; kanske kan han säga dig
det. Du kan sätta dig på min rygg, så skall jag bära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free