- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
256

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öster om solen och vester om månen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dig dit.» Ja, hon gjorde så; de reste till sunnanvinden
och voro icke länge på vägen, det vill jag lofva. Då
de kommo fram, sporde vestanvinden om han kunde
säga henne vägen till det slottet, som låg öster om
solen och vester om månen, för det var hon, som skulle
ha prinsen, som bodde der. — «Jaså,» sade
sunnanvinden, «är det hon? Ja, jag har vankat något
hvarstans i min tid,» sade han, »men så långt har jag
aldrig blåst; men vill du, så skall jag följa dig till
bror min, nordanvinden; han är den äldste och
starkaste af oss allesammans, och vet inte han hvar det
är, så får du aldrig i verlden veta det. Du kan sätta
dig upp på min rygg, så skall jag bära dig dit.» Ja,
hon satte sig upp på hans rygg, och han i väg, så
att det hven om dem. De sölade inte på vägen.

Då de kommo dit, der nordanvinden bodde, så
var han så vild och galen, att det stod som en kall
pust af honom lång väg. «Hvad vill ni?» skrek han
på långt håll, så att det gick kallkårar öfver ryggen
på dem. «Åh, du får inte vara så sträng af dig,»
sade sunnanvinden, «för det är jag, och så är det hon,
som skulle ha haft prinsen, som bor på slottet, som
ligger öster om solen och vester om månen, och nu
vill hon spörja dig om du har varit der och kan säga
henne vägen, för hon vill gerna finna rätt på honom
igen.» — «Ja, jag vet nog hvar det är,» sade
nordanvinden, «jag har blåst ett asplöf dit en enda gång,
men då var jag så trött, att jag inte orkade blåsa på
många dagar efter. Men är det så, att du ändtligen
vill dit och inte är rädd för att vara med mig, så skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free