Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rusdrycker och nykterhetssträfvanden i äldre tider - Forntid och medeltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hednatraditionen tillskrefs den vise guden eller höfdingen Odin, heter
det bl. a. att “männens sans söfves af ölet“.
Bland nidingsdåd uppräknas i en af landskapslagarna
“at dræpa man i ölbænk“, och i nästan alla vitsordas
ölet som rusdryck och som orsak till våldsgärningar och
brott.
Den dryck som den stora massan af folket drack under
medeltiden torde också varit öl. Säkert är åtminstone, att
det var maltdrycker som brukades. Vinet var endast de
förnämas förmån, och brännvinet var då okänt.
Den katolska kyrkan, utvecklad i länder, som alltid
utmärkt sig för jämförelsevis större måttlighet, saknade
tvifvelsutan ej sina förtjänster om nykterhetssträfvandet
under medeltiden. Säkert är, att de katolska prästerna
och munkarna i synnerhet i de första kristna seklerna af
vårt lands historia, i sammanhang med ifrandet mot andra
laster, äfven vändt sig mot dryckenskapen. Men
småningom kom prästerskapet nästan uteslutande att bestå af
infödda svenskar, som, ehuru kristnade, medförde sina
ärfda nordiska traditioner och anlag, och i den katolska
tidens senare skiften tilltog dryckenskapen särskilt bland
munkar och präster så i vårt land som i andra länder.
Någon insikt om alkoholens i och för sig farliga egenskaper
torde ej funnits i dessa äldre tider, utan
dryckenskapen betraktades väl ungefär på samma sätt som
omåttligt ätande, och förtärande af spritdrycker i mindre
kvantiteter som ganska oskadligt.
En satir från medeltiden “Herr Abboten“, hvilken
visserligen har utländsk källa men torde vara bearbetad
efter inhemska förhållanden, gycklar med prelaternas
vällefnad och böjelse för dryckjom, men kan näppeligen anses
skrifven i rent nykterhetssyfte. För kuriositetens skull
må ett utdrag meddelas: “När abboten har ätit, griper
han en ölmugg och dricker en stark klunk. Först dricker
han för den heliga kyrkan, att Gud frälse henne, andra
drycken dricker han för att Gud må gifva bönderna ett
godt år, tredje gången dricker han för brödernas synder,
fjärde gången dricker han för stapeln som står i Babylon,
att den ej må falla, femte gången för klockan som står i
Lund, att hon ej må spricka; så dricker herr abboten 7
sinom 70 gånger. Sedan går herr abboten från bordet
och säger: Miserere mei, deus (“Gud, förbarma dig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
