Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rusdrycker och nykterhetssträfvanden i äldre tider - Forntid och medeltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3
’
i urgammal tid. Det folk Pyteas hörde omtalas måste
hafva varit bronsålderns skandinaver.
Från järnålderns tid har man flerestädes i den
skandinaviska norden funnit tillblandningsskålar eller s. k.
kraterer med tillhörande skopor och silar af alldeles samma art,
som de man känner från den grekiskt-romerska världen.
Man har häraf dragit den slutsatsen, att järnålderns
nordbor jämte andra varor, som de förskaffat sig från det
romerska rikets område, äfven hemfört sydländskt vin.
Äfven andra skäl tala för samma antagande, och det är
därför mycket troligt, att våra förfäder icke visat samma
nykterhetsinträssen som Cæsar förmäler, att sveverna, ett
forntyskt folk, ådagalagt: dessa skulle hafva förbjudit
köpmännen att införa vin i landet, emedan de fruktade att
denna dryck skulle försvaga deras arbetskraft och
förvekliga dem.
Att lystnaden efter vin hos nordmannatågens svenskar
varit stark, framgår bland annat däraf, att vikingafärdernas
riktning stundom lär hafva bestämts af vintillgången i de
sydliga länder, dit färderna utsträcktes.
Att dryckeslag hos järnålderns svenskar varit vanliga
och betraktats som kära nöjen, kan man ock förstå däraf, att
i de många från denna tid härrörande grafvar, som öppnats
och undersökts, en mängd dryckeshorn och dylika ting
påträffats. Man plägade nämligen nedlägga i grafven
sådana föremål, som särskilt varit den döde kära. Att i
ett andedrag tömma väldiga horn ansågs för en
mannabragd.
I Eddan och fornsagorna finnas olika maltdrycker
nämda. Öl, maltsjö, mjöd eller hvad de olika slagen kallas,
alla äro de mer eller mindre en gudadryck. Huru
allmänt bruket var eller åtminstone blef, röjes af det
fornsvenska språkbruket att med ordet öl bilda
sammansättningar, med hvilka familjehögtider, gillen, gästabud af de
mäst olika slag betecknades. I medeltidsskrifter från 12:e
till 14:e århundradet talas om ölstämma, om barns-, bryllups-,
budh-, utfæsti- och ærfda-öl.
Men meningarna om dryckens förträfflighet blefvo ej
obestridda.
I den ofvan nämda “den höges sång“, ett gammalt
kväde från den grå forntiden, upptecknadt på Island
omkring år 1100 och så högt ansett, att det af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
