Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öster om solen och vester om månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«God qväll du!» sade hvitbjörnen. »God qväll!»
sade mannen. «Vill du ge mig din yngsta dotter, så
skall jag göra dig lika rik, som du nu är fattig!»
sade han. Ja, mannen tyckte det var nog så bra, att
han skulle bli så rik; men han tyckte också att han
borde tala med sin dotter först, och gick in och sade,
att det var en stor hvitbjörn der ute, som lofvade att
han skulle göra dem så rika, om han bara kunde få
henne. Hon sade nej och ville ogerna, och så gick
mannen ut igen och kom öfverens med hvitbjörnen, att
han skulle komma igen nästa torsdagsqväll och hämta
svar. Emellertid öfvertalte de henne och pratade för
henne om all den rikedom, de skulle få, och om huru
godt hon skulle få det sjelf; hon fann sig då i det till
sist och tvättade och stökade med sina trasor, prydde
sig så godt hon kunde och höll sig resfärdig. Och
inte var det heller mycket hon skulle ha med sig.
Nästa torsdagsqväll kom hvitbjörnen och skulle
hämta henne; hon satte sig upp på hans rygg med
sitt knyte, och så bar det af. Då de voro komna ett
långt stycke på vägen, sade hvitbjörnen: «Är du rädd?»
Nej, det var hon inte. «Ja, håll dig bara väl fast i
min ragg, så har det ingen fara,» sade han.
Nu red hon långt, långt bort, och så kommo de
till ett stort fjäll. Der bultade hvitbjörnen på, och då
gick der upp en port, och de kommo in i ett slott,
der det var många upplysta rum, som skeno både af
guld och silfver, och så var der en stor sal, der det
stod ett dukadt bord, och det så präktigt att du inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
