Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jutulen och Johannes Blessom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Nu har du inte långt hem,» sa’ han, «och nu
ska’ du lofva mig att du inte ser dig tebaka, om du
hör något dån eller ser något sken.»
Det lofva’ Johannes och tacka’ för skjutsen.
Mannen körde sin väg öfver Finnebron, och Johannes gick
öfver backen te Blessomgårdarne. Men rätt som det
var, hörde han ett dån i jutulsberget, och i ett nu
vardt det så ljust på vägen framför honom, att han
tyckte han kunde ha sett att ta opp en nål. Han kom
inte i håg det han hade lofvat, utan vände på nacken
och skulle se hvad det var. Då stod jutulsporten på
vid gafvel, och det sken och lyste ut genom den som
af många tusen ljus. Midt i öppningen såg han
jutulen, och det var mannen, som han hade åkt med.
Men från den stunden satt hufv’et på sned på Johannes
Blessom, och sådan var han så länge han lefde.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
