Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dumma män och troll till käringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den andra käringen tog sig ett par kardor och
satte sig till att karda, men hon hade ingen ull på dem.
Mannen kom in och såg narrspelet. «Det är illa bestäldt
med rock utan hjul, men kardor utan ull gagnar aldrig
en smul,» sade mannen. «Utan ull?» — sade käringen;
«visst har jag ull; men du ser den inte, för den ä’ af
det fina slaget,» sade hon. — Då hon hade kardat
slut, tog hon fram rocken och började spinna. «Nej,
det här ä’ allt för rasande,» sade mannen; «du sitter
ju och surrar och nöter ut rocken, då du inte har något
på den.» — «Inte något på den?» sade käringen;
«tråden är så fin, att det behöfs andra ögon till att se den,»
sade hon.
Då hon nu var färdig med spånaden, satte hon upp
väfven, varpade och spolade och väfde tyget. Så tog
hon det ur väfstolen, krympte det och skar till och
sydde kläder deraf åt mannen, och då de voro färdiga,
hängde hon upp dem på vinden. Mannen kunde
hvarken se tyget eller kläderna, men han hade nu kommit
in i den tron, att det var så fint, så att han icke kunde
se det, och derför sade han: «Ja, om det är så fint,
så är det väl det då.»
Men så sade käringen till honom en dag: «I dag
skall du gå på graföl; mannen i Norrgården begrafs i
dag, och då måste du ha på dig de nya kläderna.»
Jaha, han skulle gå på grafölet, och hon hjelpte honom
på med kläderna, ty de voro så fina, att han kunde
rifva sönder dem, om han skulle hjelpa sig sjelf. Då
han kom upp till grafölsgården, hade de redan druckit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
