Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dumma män och troll till käringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Ofrid är lättare att egga än att lägga, och illa är det
när vettet fattas.» Den ena sade, att det fans
ingenting, som hon inte skulle få sin man till att tro, om
hon sade att det var så, för han var så lättrogen som
trollen; och den andra mente tro på, att om det var
aldrig så galet, så skulle hon få sin man till att göra
det, om bara hon sade att det skulle så vara; för han
var sådan, att han kunde inte göra det minsta sjelf.
«Ja, låt oss då pröfva på, hvilkendera af oss som
kan narra dem bäst, så få vi se, hvem som är den
dummaste,» sade de, och det blefvo de ense om.
Då nu mannen kom hem ifrån skogen, sade den
ena käringen: «Gud tröste mig för dig! det är då
alldeles på tok, du är bestämdt sjuk, ja, du har visst
döden i kroppen på dig!»
«Det fattas inte annat än mat och dryck,» sade
mannen.
«Gud tröste mig så visst!» väsnades käringen;
«det blir allt värre och värre, du ser nästan ut som
lik i synen; du får lof att lägga dig! Åh, det här kan
aldrig bära sig länge!»
Så höll hon på, tills hon fick mannen att tro, att
han var nära döden, och fick honom att lägga sig,
knäppa ihop händerna och sluta till ögonen, och så
sträckte hon ut honom, lade honom på halm och fick
honom i kistan; men för att han icke skulle qväfvas,
medan han låg der, hade hon låtit göra några hål i
brädena, så att han både kunde andas och titta ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
