Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keewatin - Kef - Kefa - Kefalalgi - Kefalas - Kefalhematom - Kefallenia - Kefalometer - Kefalopagi - Kefalopoder - Kefalos - Kefalotlib - Kefalotrib - Kefalotrypsi - Kefalotryptor - Keferstein, Christian - Kefeus - Keffi - Kefir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mestadels indianer (algonkiner och athabasker)
samt i n. eskimåer. Hvita finnas blott
vid Hudson-bay-kompaniets faktorier
och vid Winnipegsjön, där islänningar i
senare tider slagit sig ned och grundlagt
köpingen Norway house, den viktigaste orten
i hela området. Landets styrelse ledes
af en viceguvernör, som bor i Winnipeg
(Manitoba).
J. F. N.
Kef [kef] l. El-K., befäst stad i
Tunisien, omkr. 150 km. s. v. från staden
Tunis. Omkr. 4,000 inv. K. är identiskt med den
gamla romerska kolonien Sicca Veneria, som på
grund af sin Venus-kult antages ha varit en
fenicisk anläggning. Ruiner af den gamla staden
finnas.
(J. F. N.)
Kefa [kē-], de gamle egypternas namn på ön
Cypern.
Kefalalgi [ke-], lat. cephalalgia (af
grek. kefale, hufvud, och algos, smärta), med.,
hufvudvärk (se d. o.).
Kefalas [ke-; grek. Κεφαλᾶς],
Konstantinos, en bysantinsk lärd i 10:e årh., som
med begagnande af äldre källor verkställde
en omfattande, i 15 böcker fördelad, samling
(antologi) af grekiska epigram från vidt skilda
tider. Denna värderika samling, hvilken en längre
tid var försvunnen, men 1606 återfanns i en det
pfalziska biblioteket i Heidelberg tillhörande
handskrift (”Codex palatinus”) och med anledning
däraf brukar benämnas ”Anthologia palatina”,
bildar, förstärkt med från annat håll hämtadt
material, den af F. Jacobs (1813—17) utgifna
”Anthologia Græca”.
A. M. A.
Kefalhematom [ke-; af grek. kefale, hufvud, och
haimatun, fylla med blod] l. Cefalhematom,
patol. Se Hematom.
Kefallenia [ke-; it. Cefalonia], näst Korfu
den största af Joniska öarna, belägen midt emot
Patrasviken och i ö. skild från Ithaka genom
det 7 km. breda Viskardo-sundet. Ön är till
större delen uppfylld af kalkberg; det högsta,
fordom kalladt Ainos (nu Elatovuni, it.
Monte nero), når en höjd af 1,620 m. Troligen
är det denna ö, som hos Homeros kallas Same
l. Samos och betecknas som tillhörande Odysseus’
rike. Under den historiska forntiden bildade
den en tetrapolis, d. v. s. var delad mellan
fyra sinsemellan oberoende städer: Same,
Pale, Krane och Pronnoi, hvilka dock aldrig
höjde sig till större betydenhet och tidtals
voro underkastade främmande välde. Under
peloponnesiska kriget (431—404 f. Kr.) intogs
ön af atenarna, men gick snart åter förlorad
för dem. Af kejsar Hadrianus skänktes den ånyo
till Aten. Från 395 e. Kr. tillhörde den
Östromerska kejsardömet, och i sammanhang med
upprättandet af Latinska kejsardömet (1204) kom
den under Venezias skydd. 1479 eröfrades den af
turkarna, men återtogs 1500 af venezianerna,
hvilka den sedan tillhörde under nära tre
århundraden. Efter den venezianska republikens
upplösning (1797) har K. delat samma öden som de
öfriga Joniska öarna (se d. o.). F. n. bildar
den ett förvaltningsområde, en s. k. nomos,
inom konungariket Grekland med en areal
af 763 kvkm. 71,235 inv. (1907). K. har
ett synnerligen mildt och angenämt klimat,
men jordens bördighet är medelmåttig och
spannmålsproduktionen ej tillräcklig för
behofvet. Däremot odlas ädla trädfrukter med fördel,
och bland exportartiklar märkas i synnerhet olja,
vin och korinter. Hufvudsakliga näringsfång
äro handel och sjöfart, hvartill läget och de
förträffliga hamnarna särskildt
inbjuda. Hufvudstad är Argostolion
(se d. o.), på västra sidan.
A. M. A.*
Kefalometer [ke-; af grek. kefale, hufvud,
och metron, mått], anat., instrument till
uppmätning af hufvudets diametrar och omfång.
F. B.*
Kefalopagi [ke-; af grek. kefale, hufvud,
och pageis, sammanfogad], anat., den form af
tvillingfosters sammanväxning, då hufvudena äro
hopvuxna till ett, men kropparna för öfrigt fria.
F. B.*
Kefalopoder [ke-], zool. Se Cefalopoder.
Kefalos [ke’-], grek. Κέφαλος, lat. Cephalus,
grek. myt., en fornattisk heros, son af Hermes
och Herse eller af Deion och Diomede, förmäld med
den attiske konungen Erechtheus’ dotter Prokris,
älskades af Eos (morgonrodnaden, Aurora),
hvilken skänkte honom förmågan att ombyta
gestalt. Däraf begagnade sig K. för att
pröfva sin makas trohet. Då hon ej bestod profvet,
föranledde detta äktenskapets upplösning. Makarna
försonade sig dock ånyo med hvarandra; men då
Prokris svartsjukt bevakade sin makes steg,
blef hon under en jakt af våda dödad af hans
kastspjut. K. dömdes af areopagen till ständig
landsflykt och drog till Tebe, där han deltog
i ett fälttåg mot teleboerna.
A. M. A.
Kefalotlib, obstetr. Se Kefalotrib.
Kefalotrib [ke-] l. Kefalotlib (af grek. kefale,
hufvud, och tribein, eller thlibein, krossa)
l. Kefalotryptor (af grek. thryptein, krossa),
obstetr., ett instrument, liknande en grof
tång, som nyttjas vid svåra förlossningar till
att krossa eller sammanklämma ett förut genom
kraniotomi (se d. o.) förminskadt fosterhufvud
för att underlätta dess nedförande genom ett
trångt bäcken (se Embryotomi). Instrumentet
kommer sällan till användning i vårt land, där
högre grader af bäckenförträngning äro sällsynta.
Bvn.
Kefalotrypsi [ke-], obstetr. Se
Cefalotrypsi och Embryotomi.
Kefalotryptor [ke-], obstetr. Se Kefalotrib.
Keferstein [kēfersta’jn], Christian, tysk
geolog och mineralog, f. 1784, d. 1866,
utgaf bl. a. Geschichte und literatur der
geognosie (1840), ännu ett hufvudarbete på
detta område, och Mineralogia polyglotta
(1849), en sammanställning af mineralnamn
från inemot 100 olika språk, samt, med
beskrifvande text, kartverket Deutschland,
geognostisch-geologisch dargestellt (7
bd; 1821—31), föregånget af en geognostisk
öfversiktskarta öfver Tyskland (1821), den första
i sitt slag. K. författade äfven etnografiska
arbeten, som dock numera äro föråldrade.
(A. Hng.)
Kefeus [kē-], grek. Κηφεύς, lat. Cepheus,
grek. myt., konung i Etiopien, Kassiopeias
gemål, fader till Andromeda. Jämte maka och
dotter erhöll han en plats bland stjärnbilderna.
A. M. A.
Keffi [ke’f-], Abd es Senga, stad i Sokoto i
Sudan, Nord-Nigeria, vid Kokona, ett nordligt
tillflöde till Binue, under 9° n. br. och 8°
ö. lgd. Staden är omgifven af en stark stenmur
och har omkr. 30,000 inv. (muhammedanska
fulbe och haúsa samt hedniska afo).
(J. F. N.)
Kefir [kē-; antagl. af turk. kef, d. v. s. bättre
eller bästa kvalitet], en sprithaltig
mjölkdryck, som framställes därigenom, att
man låter mjölk jäsa under inverkan af ett
särskildt ferment. Detta förekommer som hårda,
oregelbundna, gulbruna eller gulgröna, svagt
fettglänsande klumpar (af ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
