Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där endast småningom stelnade afsätta sig. Skriftspråket
är till sin natur alltid mer eller mindre konservativt. De
omogna nyheter, som talspråket till en viss grad
åtminstone redan fördrager, blifva därför af skriftspråket
nödtvunget antagna först då, när allmänna meningen blifvit så
stark, att allt motstånd är hopplöst och tiden för reformen
således är mogen.
Då vi studera ett språks historia, d. v. s. dess forna
lif, och måste vända oss till den döda bokstafven i stället
för det en gång lefvande ljudet, måste vi således alltid
antaga, att de förändringar vi se framträda i skriften redan
långt förut ha inträdt i talet. Härför hafva vi äfven
faktiska bevis. Likasom nu äfven hos den mäst aktsamme
författare stundom kan hända, att en nymodig — simpel
— form insmyger sig i hans skrifter, likaså har detta
händt i forna tider. Detta är för språkforskaren högst
lärorikt. Dessa fel äro för honom mycket värdefulla, och
han är ofta frestad att beklaga, att man ej felat oftare än
hvad man gjort. Det är det ständigt föränderliga
talspråkets forsande ström, som stundom genombryter
skriftspråkets bindande istäcke.
För att taga ett exempel: vi måste ännu skrifva jag
band — vi bundo, ehuru vi nästan alltid säga vi band.
Redan i skrifter från medlet af 1300-talet e. Kr. finna vi
dock någon gång sådana former som vi band. Redan då
kunde sådana former åtminstone någon gång brukas i talet,
ehuru de ännu — öfver 500 år senare — ej få användas
i skriften. Detta exempel är visserligen nästan enastående,
men ytterligheterna äro ofta de mäst lärorika.
Vi kunna därför åtminstone med stor sannolikhet
antaga, att de förändringar, vi märka i skriften, i allmänhet
inträdt i talet en 100 år tidigare. Då vi emellertid, som
sagt, äro uteslutande hänvisade till litteraturspråket, om vi
vilja skildra vårt modersmåls historia, måste vi ock rätta
oss efter detta och efter detsamma datera språkets
förändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
