Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika mord, och han kallar hans afskyvärda mördande för en
modig och djerf hämnd. Men det må vara nog med exempel;
vi vilje derföre endast ännu hänvisa till det parisiska
blodsbrölloppet, som under loppet af två år kunde förberedas af
de katholska ädlingarna genom falska löften, svikna eder och
brutna förbindelser, och som slutligen utfördes mot
obeväpnade och oskyldiga landsmän och bröder.
I England förekom styrelsens stränghet och den allmänna
jemnlikheten inför lagen dylika öfverdrifter till en stor del,
men äfven der slocknade den ridderliga andan. Så tvekade
icke Sir John Ayres att med sina tjenare öfverfalla lord
Herbert och mörda honom. Det bekanta mordet på Sir Coventry
visar samma blodtörstiga och råa hämndlystnad, som vi förut
omtalat. Lord Sanguhar, som i en fäktning med en
fäktmästare förlorat ett öga, ansåg hedern fordra, att den stackars
karlen derföre skalle dödas af lejda mördare i sin egen
fäktskola. Men denna skändliga handling straffades efter förtjenst,
hvilket troligen afhöll andra från en dylik låg hämnd. På
afrättsplatsen uttryckte den olycklige ädlingen sin afsky för sitt
brott, som han nu fullkomligt insåg. ”Djefvulen”, sade han,
”hade så förblindat honom, att han trodde sig handla såsom
det anstod en person i hans ställning”, och tillade, att han
"blifvit uppfostrad vid hofvet och sedermera alltid lefvat bland
soldater, och dessa äro alltid nogare att handla efter hederns,
än efter religionens föreskrifter.” Den ridderliga andan måste
i sanning sjunkit bra djupt, då ett så nedrigt mord kunde få
namn af hederssak.
I Sverige, hvarest, såsom vi förut omnämnt, chevaleriet
aldrig utvecklat sig så systematiskt, som i det södra Europa,
försvann det äfven fortare, och de enskilda öppna fejderna
blefvo efter hand sällsynta, helst duellen strängt förböds, och
dessa hafva ända sedan Gustaf II Adolfs tid icke varit
särdeles brukliga här.
I Skottland, hvars seder mycket liknat Frankrikes,
begingos under det sextonde århundradet otaliga mord och dråp,
och i allmänhet kan man antaga, att det brott, som mest
karaktäriserar detta århundrade, var mord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
