Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af allt detta kan man lätt inse, att riddarväsendet var
fullkomligt upplöst. Och allt efter som kunskaper och
upplysning spriddes, lärde man sig inse de öfverdrifna
hårklyfverier, som utmärkte de fordna åsigterna, och den verkligt
bildade insågs att de icke längre passade för tiden, under det
att de lidelsefullare betraktade dem såsom endast hinder för
deras hämndlystnad och njutningsbegär. Och det ridderliga
systemet undanträngdes. Det var en klädning, som icke längre
passade; men under den barbariska vinter, som inträdde vid
medeltidens början, hade den värmt och bevarat
menskligheten, och tillika med riddarväsendet bör icke minnet förgå af
de välsignelser, dess verksamhet medfört. En tacksam
efterverld erkänner också den nytta, det under sina
blomstringsdagar verkat. Ty om dess bud ock icke alltid efterföljdes,
utöfvade de dock ett mäktigt inflytande på samtiden; och vi äro
öfvertygade, att den dygd, det lärde, alstrat mycket godt.
Nu förekommer det hela oss likväl endast liksom de
bilder, nattens frost så herrligt skapar på rutan, men hvilka
smälta för den uppgångna solens strålar. Men spåren deraf
skönjas ännu i tidens hyllning för qvinnan; i sällskapslifvets
finhet och behag; i den allmänt erkända pligten att tala
sanning och bemöta alla med höflighet, samt i medvetandet, att
ingen kan beröfva en annan dess egendom utan laglig rätt;
och slutligen deruti, att den personliga hedern icke utan
ansvar kan kränkas.
Men af beundran för riddartiden har man ofta klandrat
vår tid med dess egoism och materialism, på samma gång man
beklagat, att ridderligheten försvunnit. Vi tro dock, att man
häri gör nu-tiden orätt. Väl sträfvar man nu mindre för den
personliga äran, men man tänker och forskar för hela
samhällets väl; och under det individen icke mera så bjert
framstår, har hela massan höjt sig och vägen blifvit öppnad för
alla folkklasser.
Och striden gäller icke längre motståndare i harnesk och
hjelm: den gäller inre fiender; och vi dubbas nu till riddare,
då vi segrat öfver egna passioner och lidelser, ty vår tids
strider hafva ett mera andligt skaplynne. Men äfven vår tids
ungdom kämpar ”under sköna ögon”; och fast den icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
