Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom de stående arméerna bidrog ännu en sak till
upplösning af riddarväsendet, nämligen krigen mellan röda och
hvita Rosen i England, och striderna i Frankrike mellan Ligan
och Hugenotterna, ty dessa fejder utfördes med den största
bitterhet och alldeles icke med ädel ridderlighet; så äfven i
Sverige, hvarest de om öfverväldet stridande partierna
kämpade mot hvarandra med hat och list. Då olika folk strida
mot hvarandra, kan striden utföras med en viss måtta, men
ej då den rasar landsmän emellan. La Noue omtalar, att
under krigen mellan Spanien och Frankrike kunde man ofta se
fiendtliga trupper förplägas i samma by, af de obekymrade
bönderna, hvilka afbröto sina dansar för att bistå än den ena,
än den andra af dem. Och då dessa krigare möttes, ”fäktade
de ridderligt och tappert, men de sårade buros från båda
sidor ofta i samma hus, erhöllo lika mycken vård och hvilade
bredvid hvarandra, lugnt förlitande sig på hvarandras ord.” Han
anför såsom motsats till detta ädelmod de fasansfullaste
följderna af de borgerliga krigen, ty dessa utföras med mord och
brand, mot vän och fiende, väpnad och obeväpnad; och oftast
under förebärande att det sker i Guds, konungens eller
fäderneslandes namn. Han anmärker ganska riktigt, ”att
soldaterna slutligen likna rofdjur, att fäderneslandet blir härjadt,
välståndet försvunnet; de stores brott blifva förbannelser för
dem sjelfva och Gud förtörnas.”
Under sådana blodiga fejder afrättas fångar, nåd och
ädelmod förvandlas till vildhet och obarmhertighet, ocb den
höga ridderliga andan försvinner. Men dessutom utrotade
dessa krig nära nog just den samhällsklass, hvarifrån
riddarorden hemtade sina medlemmar. Visserligen var det icke
bestämdt nödvändigt att tillhöra adeln för att erhålla
riddarslaget, ty många ofrälse erhöllo denna utmärkelse, men det
fordrades större förtjenster och svårare bemödanden, om man
tillika skulle höja sig ur en lägre klass, så att
riddarvärdigheten i allmänhet tillföll män af hög börd, och de adliga
slägterna gåfvo således riddarorden dess flesta medlemmar. Men
det var också adeln, som de borgerliga krigen mest drabbade,
hvarigenom äfven medelklassen småningom höjde sig. I
Norden bidrog ock Christian Tyrann att förminska denna klass,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
