Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fäderneslandets försvar öfvergick sålunda till en väl
ordnad krigshär, och konungen utsåg, utan att göra afseende på
riddarslaget, dess befäl, då deremot hittills detta alltid
tillhört landets ridderskap, hvars tappra och vilda mod stundom
blef gagnlöst genom en nyckfull sjelfständighet och bristande
krigstukt. Emedlertid bildades denna armé i början af
samma ridderskap, ehuru ordnadt efter ett nytt system;
befälhafvarne voro män af hög börd, och bågskyttarna samt
svennerne ädlingar. Också brukade de store nu ofta sända
sina barn till dessa arméer att der tjena såsom svenner, i
stället för att skicka dem såsom pager till hofven. Då kejsar
Maximilian föreslog, att de franska regimenterne skulle
tillsammans med de tyska lansknektarne storma Padua, svarade
Bajard honom, att de måste biträdas af tyska ädlingar, ty les
compagnies d’ordonnances utgjordes endast af gentils hommes.
Men under Carl IX:s regering finner man detta redan
förändradt, ty han nöjde sig med att hafva tappra och
vapenskickliga män, utan afseende på börd eller rang, och ofta nog blef
en ofrälse föredragen framför en ädling vid besättandet af
dessa platser. Mezerai påstår att den gamla adeln icke utan
skäl knotade deröfver, ty simpla knektar och drängar
inskrefvos i dessa regimenten, hvilkas befäl fordom alltid utgjorts af
högättade baroner, och hvilkas manskap i början bestod nästan
endast af adel. Dessa klagomål visa emellertid, huru hastigt
de första försöken att inrätta stående arméer inverkade på
riddarväsendet, helst i de flesta länder dylika ordnade krigshärar
uppsattes. Så hade Gustaf Wasa vid slutet af sin regering
en genom årslön och ”borgläger” underhållen krigsmakt af
12,934 knektar och 1579 ryttare samt 549 knektar och 296
ryttare tyskt manskap. Konungen påminner också ofta om den
säkerhet, riket åtnjöt under honom, som håller ett ordentligt
krigsfolk, emot unionens tider, då bonden ofta måste taga
matsäcken pä ryggen och draga i fält. Dessa trupper fingo
månadspenning, men skulle underhålla sig sjelfva och icke
taga något af konungens undersåtare. Det han likväl icke
tänkte på, var att dessa lejda trupper sedan ofta blifvit
högsta maktens redskap att qväfva folkets frihet och förinta dess
sjelfständighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
