Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
chevaleri, som under dess tillvaro gifvit medeltiden den
romantiska anstrykning, som nu stundom kanske för mycket
saknas.
Krutet uppfanns och begagnades redan under
riddarväsendets blomstringstid, men det dröjde länge innan det
förorsakade någon större förändring i krigssättet, och bågen
förblef fortfarande det mest omtyckta skjutvapen under nära
200 år sedan krutet blifvit upptäckt. Men oupphörligen blefvo
eldvapnen förbättrade och följaktligen mer och mer
begagnade. Då försvunno ock i samma mån de tunga
jernrustningarne, hvilka väl kunde skydda mot lansen och svärdet,
men ej mot bössan, och slutligen aflades helt och hållet denna
besvärliga vapendrägt. Riddarne nyttjade endast en lätt hjelm
och brynja. Helt och hållet jernklädd var endast härens
anförare eller högt uppsatte personer, och detta snarare såsom
en utmärkelse än för nytta. Frankrikes unge ädlingar
skyndade sig att bortlägga de oviga jernrustningar, deras förfäder
nyttjat, och bortlade äfven snart lansen. Slutligen erhöll
rytteriet både drägter och vapen, hvilka alls icke liknande
dem, som begagnats under riddartiden, och det är klart, att
dessa lätt beväpnade ryttare, hvilka icke längre hade
riddarnes vapen och vapenlekar, äfven snart skulle bortlägga deras
seder och bruk.
Men de stående arméerna, hvilka först upprättades i
Frankrike, gåfvo en dödsstöt åt riddarväsendet. Carl VII i
Frankrike gjorde ett urval bland sitt ridderskap och bildade
deraf 15 kompanier, les compagnies d’ordonnance. Han gaf
dem bestämd lön och regelbundna lagar, hvarigenom han ock
blef i stånd att afsäga sig de frivilliga, men svårt styrda
ridderliga trupperna, hvilka ofta mera skadade än hjelpte den
allmänna ordning, som de skulle försvara, emedan de lefde
på allmogens bekostnad, ständigt stredo mot hvarandra och
dessutom voro föga att lita på, då de kommo och gingo
efter behag. De regementen deremot, hvilka nu skulle
ersätta dessa sjelfständiga krigshordar, voro lättare att styra
och alltid i beredskap. De utgjordes af 15,000 man och
voro indelta i särskilda fänikor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
