Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro dylika ordnar, som stiftades till hedningarnes omvändelse,
och de båda förstnämnde dessutom till att försvara det heliga
landet. De styrdes af superintendenter eller stormästare, och
deras medlemmar hade gemensam egendom.
Af de flesta monarker stiftades sedermera flera
riddarordnar, och detta icke endast för att öka hofvets glans, utan
af politisk beräkning. Romanserna omtala också flera dylika
ordensföreningar, stiftade af furstar, bland hvilka konung
Arthus runda bord och Carl den stores Paladiner. Edvard III i
England, som mycket gynnade ridderskapet, begagnade sig
af detta sätt att samla kring sin thron Europas utmärktaste
riddare. Han lät kungöra både i England, Frankrike,
Burgund, Tyskland och Spanien, att han ämnade återupplifva
kung Arthus runda bord, och erbjöd fri resa och ett
vänskapligt emottagande åt alla de riddare, hvilka ville deltaga
i de vapenlekar, som tillställdes vid Windsors slott. Denna
fest, som Edvard ämnade förnya hvarje år, väckte Philips af
Valois afund, hvarföre han äfven förbjöd sina undersåtare att
besöka lansbrytningarne vid Windsor, och införde sjelf en
sådan Table ronde vid sitt hof. Edvards fester förlorade
visserligen härigenom både i glans och antal af besökande, men
han stiftade då den sedermera så ryktbara strumpebandsorden,
hvars valspråk (hony soit, qui mal y pense) tyckes hänsyfta
på de misstankar, konungen af Frankrike sökte kasta på
orden. Det var ganska klokt att sålunda utvälja ett inskränkt
antal riddersmän, hvilka skulle bilda ett särskildt förbund
under konungens omedelbara beskydd, att fördelen deraf
insågs snart, hvarföre ock Europas fleste regenter stiftade
dylika ordnar. Så antar somlige författare, att Magnus Ladulås
stiftat Seraphimer-orden, ehuru andre anse den först stiftad
på 1330-talet af Magnus Smek. Hvilketdera än är det rätta,
så är i alla fall tydligt, att denna orden är mycket gammal.
I början hade dessa utmärkelser ett gynnsamt inflytande på
sederna, men sedan dylika ordnar stiftades vid hvarje hof,
och alla de mäktigare herrskarne inrättade flere, förlorade
äfven de sin betydenhet, helst de efterhand endast blefvo
furstliga nådebevis, utan afseende på förtjenst, och till och med
kunde köpas för guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
