Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddaren upphöjdes ofta till bannier endast på det sätt,
att härens anförare aftonen före en träffning afhögg spetsarne
på den ridderliga fanan, hvarigenom den blef fyrkantig; men
han kunde icke erhålla denna värdighet utan att ega medel
att uppfylla alla vilkor, som medföljde den. Det ålåg en
bannier att till hären medföra minst trettio fullt väpnade män
och sjelf underhålla dem. Hvar och en af dessa skulle
åtföljas af åtminstone en bågskytt och en ryttare, försedd med
båge och klubba, jemte betjening, som fäktade till fot.
Emedlertid torde väl icke alltid dessa föreskrifter blifvit så noga
iakttagna. Under Carl VII:s tid underrättade honom
Frankrikes ädlingar, att deras egendom blifvit så sköflad under
de engelska krigen, att de icke längre kunde underhålla det
stora antal af män, som skulle utgöra en dylik fänika, och
de befriades derifrån för alltid.
Här bör man ock nämna något om de särskilda
riddarordnar, brödraförbund och föreningar, hvilka stiftades för vissa
ändamål, och hvilka nyttjade särskilda valspråk och drägter.
De hade troligen uppkommit af de vapenbrödralag, som
riddarne stundom ingingo, och hvilka förbund ansågos för
heliga. Dessa vapenbröder svuro förbund för med- och
motgång, och det ansågs för ett stort brott att svika sin
vapenbroder. De hade gemensamma vänner och gemensamma
fiender, och liksom allt annat, som tillhörde chevaleriet, så
öfverdrefs ock denna vänskap stundom till en svärmisk
ytterlighet, och man fann ofta de mest öfverdrifna bevis på
fosterbrödernas trohet mot hvarandra. Den vackra visan om Ames
och Amelien, der en riddare dödar sitt barn för att med dess
blod bota en vapenbroders sjukdom, beskrifver flera dylika
ytterligheter. Utan att uppehålla oss med flera citater, tillåta
vi oss endast att hänvisa på de nordiska folksagorna, ty de
fostbrödralag, som fordom knötos i Skandinavien,
öfverensstämma fullkomligt med denna skildring.
Ett dylikt förbund kunde egentligen endast tvenne
riddare ingå, men de talrika ordnar, som hade särskilda mål
och afsigter, bildade ett slags allmänt brödraskap för sina
många medlemmar.
Tempelherrarne och Johanniterna, samt de tyska Riddarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
