Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddarborg och hvarifrån de ödelade hela omgifvande trakter.
Både i Tyskland, Frankrike och England funnos tidtals
talrika röfvarhorder, anförda af riddare, hvilka påstodo att
deras laglösa lefverne var i fullkomlig öfverensstämmelse med
riddarväsendet, emedan det tillät hvarje medlem att strida
för egen sak. Så öfverenskommo år 1420 etthundrade åttio
riddare att plundra marknadsfolket vid Möllen, icke långt
från Lübeck, och den enda slägten Gvitzow förlorade 24
röfvarborgar år 1410, då Fredrik VI blef ståthållare i
Brandenburg och företog sig att utrota dessa roffare.
Dessa förhållanden gjorde att de vandrande riddarne
blefvo misstänkta, och deras fattigdom ådrog dem förakt och
åtlöje. Icke alltid kunde svärdet skörda, och stundom
misslyckades äfventyraren och riddaren blef slagen. Då nödgades
han sälja häst och vapen och lida all den smälek, som
oftast följer fattigdomen. I berättelsen om Gruelan beskrifves,
huru hjelten bragtes till armod, förföljdes af sin värd och
utsattes för åtlöje och förakt genom sin eländiga utrustning.
De ständiga förbuden mot tornerspelen hade ock inflytande
på dessa riddare, för hvilka de, såsom vi redan nämnt, voro
medel till uppehälle. Genom dryckenskap, hvilken var en af
tidens allmännare laster, förlorade de också ofta allt, hvad
de egde, och nödgades sälja eller pantsätta sina vapen och
dyrbarheter, hvarigenom de ganska ofta kommo i rätt
prosaiska bekymmer.
Då härigenom dessa kringvandrande äfventyrare måste
förlora i anseende, försökte de rika och mäktiga att draga
kring sig en gränslinie, som icke skulle kunna öfverstigas af
de andra, och slutligen stiftade man en ny grad inom
chevaleriet, hvilken (liksom den af Chevalier) icke egentligen fanns
i Norden; nemligen banneret, bannier, banerförare.
Skillnaden mellan en bannier och en bachelier bestod
egentligen endast i militärisk rang. Den sednare begagnade
en klufven fana, men den förra ett banér, standar, och hans
rang var nästefter baronerna eller de stora länsherrarne.
Baneret, efter hvilket han erhöll sitt namn, hade en fyrhörnig
och aflång eller rektangulär form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
