Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte IX
- Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derliga förtjenster. De skröto af att vara barn af sina
bragder och att lefva endast i strider.
”De frygte ikke for Glavind eller Sværd, ej heller for hvassen Piil,
at stride er deres meste Idræt, de agte det for Börnespil.”
I en af de ryktbara fabliaux omtalas en tapper riddare, och
skildras hans oemotståndliga skicklighet i tornerspelen och
slagtningarne, den skyndsamhet, med hvilken han
genomtågade de flesta länder för att närvara vid alla betydelsefulla
och vigtiga krigiska tilldragelser, hans förmåga att uthärda
hunger, törst och alla slags motgångar, hans frikostighet mot
barder och härolder, hans strider och bragder, men der
nämnes icke ett ord om att han försonat någon förtryckt eller
hämnats någon orättvisa. Enligt denna målning fäktade dessa
riddare endast för priset och lefde af sina vapen. I krig
hade de tillfälle till förtjenst, då det lyckades dem att taga
sådana fångar, som kunde betala dryg lösen, och vanligen
användes de penningar, de sålunda samlade sig, att värfva
trupper, dem de hyrde, liksom sig sjelfva, åt den
mestbjudande. I Tyskland och Italien var detta isynnerhet fallet, i
Norden mera sällan.
Under fredstiden gåfvo, såsom vi redan nämnt,
tornerspelen tillfälle åt dessa äfventyrare att förskaffa sig
betydliga inkomster. Riddarnes rustning, häst och vapen tillföllo
då segraren, och de rika löste sig vanligen derifrån med
penningar, men vid vissa tillfällen måste den besegrade
dessutom erlägga stora böter och stundom måste han friköpa sig
från fångenskap och andra nesliga straff. Också plägade dessa
äfventyrare kalla svärden för sitt bröd, ”gagne-pains.”
”Dont i est gaigne-pain nommée,
Car par ci est gaignés li pains.”
Guigneville.
Sådana vilda slagskämpar, hvilka lefde på dylika förtjenster,
och hvilka icke underkastade sig någon lag, voro farliga och
svårt styrda medlemmar i samhället. Hvarje tyrann,
förtryckare eller upprorsman funno i dem villiga redskap för
sina planer.
Stundom satte de sig rakt mot både lag och ordning,
och anförde verkliga röfvarband, hvilka hade tillhåll i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 11 15:16:47 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/frey/1847/0544.html