Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Sir John Holland var den förste, som nalkades, och han
lät sin väpnare vidröra riddaren Bonniants sköld, hvilken
genast kom ut ur sina tält. Sedan de mött ut afståndet, och
de båda riddarne betraktat hvarandra en kort stund, sporrade
de sina hästar och störtade mot hvarandra med sådan
häftighet, att riddar Bonniants lans trängde genom Sir Hollands
sköld och vidrörde hans arm, utan att såra honom, men
riddaren fortsatte ridten till ändan af banan. Andra gången de
möttes, träffade de hvarandra helt lätt, och deras hästar ville
icke fram för tredje gången.”
Lord Holland, som var upphetsad och önskade strida ännu
en gång, återvände till banan och lät sin väpnare slå på
grefve de Saint Py’s sköld, och denne riddare red genast fram.
Då lorden såg honom komma, sporrade han sin häst, och båda
redo mot hvarandra med väl riktade lansar. Just som de
möttes, sprungo deras hästar tvärs öfver banan, hvilket
ansågs som ett stort fel, men riddarne träffade dock hvarandra,
och lord Hollands hjelm blef afkastad. Han återvände då till
sina följeslagare, hvilka åter satte hjelmen på honom,
hvarefter riddarne åter redo mot hvarandra och stötte spjuten mot
sköldarne med sådan styrka, att ryttarne ovilkorligen fallit af
sina hästar, om de icke hållit sig qvar genom att hårdt
trycka benen mot hästarnes sidor.
Lord Holland, som gerna ville utmärka sig vid detta
tornerspel, fästade åter, sedan riddarne hemtat sig något, sin
hjelm och fattade sitt svärd. Då grefve de S:t Py såg detta,
sporrade äfven han sin häst, och de höggo hvarandra på
hjelmarna så, att gnistrorna flögo omkring dem. Då förlorade
riddaren S:t Py sin hjelm, men båda redo till slutet af banan.
Denna strid vann allmänt bifall, så att alla närvarande
erkände att de tre riddarne brutit sina lansar förträffligt och
utan att skada någon, oaktadt ingen sparat den andra. Lord
Holland ville rida ännu en dust för sin mö, men detta
vägrades honom, och han red ur banan, sedan han med mycken
skicklighet brutit sex lansar.” (Froissart).
På samma sätt fortsattes vapenleken af flera riddare, och
fransmännen uppförde sig särdeles ridderligt och höfviskt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
