Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kriget var riddarnes egentliga verkningskrets, men under
freden besökte de tornerspelen i olika länder eller, då inga
sådana funnos, utmanade de hvarandra. Ericus Olai omtalar
ett sådant tornerspel, som var namnkunnigt i våra krönikor.
Det uppfördes, då konung Magnus Ladulås och konung Erik
af Danmark möttes 1284 vid riksgränsen. Hollinger, lagman
Carls son, på svenska sidan och Petter Skåning på den
danska, visade utmärkt skicklighet. En dansk riddare, Magnus
Dysavald, utmanade äfven hela svenska ridderskapet att ”rida
en dust” med sig och uppsatte sin häst och 100 mark för
segraren. Erengisle Plata, af Braheslägten, upptog handsken
och stötte honom redan vid första rännandet ur sadeln.
Froissarts beskrifning af lansbrytningen vid S:t Ingleberts
källa, vid franska kusten, är särdeles lärorik, hvarföre vi
anföra ett utdrag derur.
Tre franska riddare, Bonniant, Reynold de Roy, och Saint
Py, hade utfäst sig att stanna trettio dagar i trakten af Calais
och strida med alla riddare, hvilka infunno sig der för att
bryta fem lansar med dem. Öfver sina tält hängde de två,
med deras vapen målade sköldar, och den, som ville bryta
en lans med någon af dem, skulle vidröra en af sköldarne.
Proklamationen slutade med en försäkran, att denna utmaning
icke skett af öfvermod, illvilja eller skryt, utan endast för
att få möta ädla motståndare. Man försäkrade äfven, att
hvarken veld eller list skulle begagnas vid stridsplatsens
utväljande. Konungen af Frankrike, som var alldeles förtjust öfver
denna tillställning, uppmanade de franska riddarne att minnas
kung och land. Han bad dem ock, att icke spara på kost och
mat, och bidrog sjelf dertill med 10,000 francs. En stor
mängd riddare kommo dit från England, sedan de tre franska
riddarne, i början af Maj månad, uppslagit sina tält mellan
Calais och S:t Ingleberts kloster. Framför hvarje tält hängde
skölden med egarens vapenmärke.
”Den 21 Maj väpnade sig de tre riddarne och sadlade
sina hästar, och de främmande herrar, hvilka ditkommit för
att deltaga i torneret eller blott för att åskåda det, redo ut
mot dem.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
