Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då man läser Froissarts lifliga beskrifning öfver de
tillfällen, då två riddartrupper mötas, tycker man sig se, huru
fanor och standar svaja, och de sporrade hästarne rusa fram
i striden; under det man, mellan de uppjagade dammolnen,
ser de glänsande rustningarne, de böljande fjäderbuskarne, de
flygande lansarne, hvilka, splittrade mot stålbrynjorna, störta
tillbaka, och de blanka svärden svängas öfver ryttarnes
hufvuden; man hör vapnen klinga, hästarne stampa, de
stridandes fältrop och de döendes jemmerskrik.
Icke endast i krig skulle riddaren sträfva efter ära och
rykte, det ålåg honom att alltid söka äfventyr och i
synnerhet att strida för sin mö, så ofta tillfälle gafs dertill. Vi
hafva redan förut talat om de öfverspända företag, de
fullgjorde för att erhålla namn och rykte. De, hvilka åtagit sig
att utföra dylika bragder och hade ridderliga löften att
uppfylla, högaktades äfven af sina motståndare och blefvo ofta
skonade, då deras lif var i fiendernas händer. Då Sir Robert
Knowles nalkades Paris i spetsen för en engelsk här, under
Edvard III:s tid, hände ”en tisdagsmorgon, att, medan
engelsmännen slogo läger och brände alla kringliggande byar, en
riddare, till följe af ett dagen förut gjordt löfte, närmade sig
murarne för att med sitt spjut vidröra dem. Han red i fullt
sporrstreck mot staden med fäld lans och skölden på arm
samt i full rustning utom hjelm, som bars af hans väpnare.
Då han kom nära Paris, påtog han sig hjelmen, som svennen
hopknäppte, och red, sporrande sin häst, helt stolt emot
staden. Vindbryggan var nedfälld, och de franska riddarne,
hvilka stodo på murarne, trodde att han ämnade rida in i staden.
Men detta var icke hans mening; utan, sedan han vidrört
stadsportarne med spjutet, vände han sin häst. Då fransmännen
märkte detta, ropade de: ”skynda bort, du har ridderligt löst
ditt löfte!” (Froissart).
I sin afhandling de Duello et re militari omtalar doktor
Paris de Puteo, att, vid en stor bankett, som drottning
Johanna af Neapel tillställt, räckte hon sin hand åt Galeazzo af
Mantua för att börja dansen. Sedan de slutat, knäföll
riddaren, och för att visa, huru högt han uppskattade hennes
uppmärksamhet, lofvade han att vandra verlden omkring och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
