Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras tapperhet ofta afgjort stridens utgång. Under den
olyckliga drabbningen vid Homeldon år 1402 bemärkte Sir
John Swinton, att de engelska bågskyttarne gjorde stor
manspillan bland Skottarne, hvarföre han uppmanade sina
landsmän att störta fram och gifva sig i handgemäng med
Engelsmännen. Då Adam Gordon, hvilken tillhörde en slägt, som
låg i häftig strid med Swintons, hörde detta visa råd, böjde
han knä för honom och bad honom dubba sig till riddare,
ty han ansåg det för en heder att blifva dubbad af den
klokaste och tappraste riddare i hären. Swinton gaf honom då
ridderslaget, och båda störtade mot Engelsmännen, men
åtföljdes endast af några få ryttare. Hade de blifvit rätt
understödda, skulle troligen detta anfall afgjort träffningen till
Skottarnes fördel. Nu stupade båda och drabbningen
förlorades.
Men riddarslag skedde icke blott på slagfältet, utan äfven
ofta på riddarborgen eller vid Court plénière, då furstarne
samlade sina kronvasaller och underhafvande till någon andlig
fest eller till någon högtid, som firades inom kungahuset. De
ceremonier, hvilka då föregingo riddarslaget, voro särdeles
egnade att öka sjelfva aktens högtidlighet. Väpnaren skulle
hela den föregående natten vaka öfver sina vapen i kyrkan
och bereda sig till riddarslaget genom bön och fasta. Man
afklädde honom högtidligen den enkla väpnaretröjan, och
sedan han badat, såsom betecknande en andlig renhet, ikläddes
han riddardrägten. Lika högtidligt öfverlemnades honom
vapnen , hvilka man stundom gifvit symboliska namn. Riddarens
underklädning bestod vanligen af en tätt åtsittande lifrock af
getskinn, öfver hvilken nyttjades en pantsarskjorta af fina,
konstmässigt sammanfogade jernringar och deröfver en brynja
af jern eller stål. I Norden brukade riddaren att ”svepa sig
i sobel eller mård”, hvarmed hans kappa var fodrad, och
hvilken man kastade öfver hans skuldror, sedan han blifvit
påklädd. Derefter fördes han, utan att ännu nyttja hjelm,
svärd och sporrar, i ett högtidligt tåg till kyrkan, åtföljd af
sina faddrar, och der utvecklades all möjlig ståt och prakt.
Sedan gudstjenst blifvit hållen, framfördes han till altaret och
erhöll af fursten riddarslaget. Den förnämsta bland de när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
