Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en häst, de öfvade sig i kappspringning och att föra
klubban och svärdet, att dansa och slå kullerbyttor helt och
hållet väpnade, att klättra öfver murar, att gå på armarne
uppför stegar utan att röra pinnarna med fötterna, att skjuta
med båge och kasta lansen. Sålunda skulle de ständigt
sträfva efter att blifva starka och viga och duglige till
krigiska bedrifter.
De hade äfven särskilda tornerspel, hvilka vanligen voro
tillställde aftonen före något af de större tornerspelen, hvaruti
riddarna sjelfve deltogo. De nyttjade då lättare vapen än
riddarne, men af samma slag. Stundom tilläts dock någon
utmärkt knape att äfven deltaga i det större och högtidligare
torneret.
I verklig strid gjorde väpnaren mycken nytta åt sin
riddare. Han bar hans hjelm och sköld under tåget och ledde
hans stridshäst. Svennen skulle äfven på visst sätt vara
vapensmed; han tillknäppte riddarens hjelm och pantsar och skulle
äfven sammannita de särskilda delarne af rustningen, och var
detta ett särdeles vigtigt åliggande, som måste utföras med
den största händighet och omsorg, ty mången tapper riddare
blef olycklig genom försummelse härvid. Under sjelfva
drabbningen skulle svennen hålla sig nära sin riddare eller följa
hans standar, lösa honom ur sadeln, om hans häst stupade,
och troget bistå honom, om han blef anfallen af flere fiender
på en gång. Om riddaren gjorde fångar, skulle väpnaren
bevaka dem, men deras lösen tillföll riddaren, äfven om
väpnaren varit den, som lyckats taga dem.
Riddarne skulle å sin sida vedergälla dessa vigtiga
tjenster med ädel frikostighet. Lord Andley, som anförde
förtropparna af svarta prinsens här, åtföljdes, under slaget vid
Poitiers, af fyra svenner, hvilka gjort ett löfte att icke
öfvergifva honom. De utmärkte sig för stor tapperhet i detta
blodbad och trängde oupphörligen framåt. De fäktade ständigt i
den hetaste striden, ända tills Lord Andley sårades och föll
af hästen. Då slutligen segern var afgjord, buro de fyra
trogne svennerne Lorden från stridsplatsen, afklädde och
förbundo honom. Då Lorden sedermera på svarta prinsens
befallning blef framförd till honom, berömde prinsen hans tap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
