Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skötte och eftersågo hans angelägenheter. Han gaf stora
skänker åt riddare och svenner, som besökte honom, ty han ville
icke att någon skulle lemna honom utan någon gåfva. Han
var vänlig mot alla, men han var kort i sitt tal och bestämd
i sina svar. Han hade fyra skrifvare, hvilka alltid skulle vara
tillreds, i fall han kallade dem. Serla om aftonen inkom
Lorden i matsalen, företrädd af tolf svenner med facklor,
hvilka stannade under måltiden kring bordet, och skenet från
dessa facklor upplyste salen, som alltid var uppfylld af
riddare och svenner, och hvarest många bord voro dukade för
dem, som ville spisa. Ingen, som icke fått särskild tillåtelse
dertill, fick tala vid Lorden, medan han åt. Han åt och drack
föga. Han älskade sång och strängaspel och såg ofta barder
och spelmän vid sitt bord. Och innan jag kom till honom,
hade jag varit hos många kungar, hertigar och förnäma
damer, men aldrig sett något hof, som behagat mig så mycket,
som hans, och ingenstädes såg man heller så många tappre
riddare ooh svenner, som i hans salar; de gingo fram och
åter samtalande om kärlek och bragder; från alla länder
kunde man få tidningar hos honom, ty det var en samlingsplats
för utmärkta riddare och svenner från verldens alla trakter.”
Under det att modet hos den unge väpnaren upplifvades
genom hans omgifning, oeh hans äregirighet stegrades af de
samtal, till hvilka han ständigt lyssnade, och medan hans
seder förfinades så mycket som stod i tidens makt, och hans
förstånd i visst hänseende uppodlades, ålåg honom att
fortsätta med de kroppsöfningar, han redan såsom smådräng
börjat, och han sysselsatte sig med att kasta boll, slå harpa,
tumla sin gångare, spela guldtafvel, pröfva en dust med sina
likar och draga på jagt, och jagten utgjorde ett af hans
förnämsta tidsfördrif. Falkjagten tyckes likväl egentligen tillhört
riddarne, hvarföre det ock heter i folkvisan:
”Riddaren tager hök, och sven tager hund.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
