Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjelpte honom att på- och afkläda sig, red in hans häst och
polerade hans vapen, och han var värd för husets gäster.
Han skulle ock fullkomna sig i tidens kunskaper och talanger;
han skulle icke endast ombesörja festerna, utan äfven
upplifva gästerna genom snillrika samtal. Han skulle kunna spela
schack och brädspel samt kunna lekar. Skaldekonst och
strängaspel höjde äfven hans anseende. Chaucer beskrifver en
väpnare, som kunde dikta sånger, slå harpa, dansa, måla och
skrifva. Emellertid egde troligen ganska få alla dessa
kunskaper.
För att fatta, huru svennen tillbringade sin tid vid de
storas hof, bör man känna lefnadssättet hos medeltidens
furstar och ädlingar. Froissart har en interessant beskrifning
öfver Grefvens af Foix hof, som ansågs för en af tidens bästa
skolor för svenner och väpnare. Froissart bodde omkring tre
månader i hans hus och upptogs särdeles väl af honom,
emedan han medfört en bok, som innehöll alla de sånger,
ballader och hjeltedikter, Wenceslaus af Böhmen författat. ”Hvarje
afton”, berättar Froissart, ”läste jag högt för honom, och
ingen tordes under läsningen tala ett ord.” Vi anföra
här ett kanske något för långt utdrag ur Froissarts
beskrifning, men då det tillika är en ypperlig teckning öfver
medeltiden, gjord af en af den tidens största konstnärer, vilja vi
icke afkorta det. Denna Grefve af Foix var vid den tid, jag
besökte honom, 59 år, och ehuru jag sett många riddare,
kungar och furstar, har jag aldrig sett någon så skön och
välväxt man. Hans vackra och glada ansigte och hans blåa,
kärleksfulla ögon intogo alla. Han var så fullkomlig, att
man icke kan säga förmycket till hans lof. Han älskade hvad
som borde älskas och hatade det, som borde hatas; han var
en vis herre, storsinnt och rådig; han gjorde aldrig något
oädelt, läste hvarje dag flitigt sina böner och sjöng psalmer.
Han var frikostig och gaf mycket åt de fattiga för Guds
kärleks skull, och gjorde det af godt hjerta. Han visste att taga
hvad honom tillkom, och lemna åter hvad rätt var; han
jagade gerna både sommar och vinter och tyckte mycket om
hundar, men han tyckte icke om dårskaper, våld eller dumt
slöseri. Han räknade noga sina utgifter och hade flera, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
