Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Tornberg. Nyare eröfringar på Språkforskningens område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en erkänd sanning, att inom Österlandet, mera
än annorstädes, herrskar status quo, dock ej i politisk
mening. Redan naturen har der i så många fall satt nästan
oöfverstigliga gränsor för förändringar, och politiken må der,
som öfverallt, skifta och byta, det gamla står dock qvar och
trotsar till och med tiden. Äfven språket synes der föga
flyttbart, och lefver ännu sedan årtusenden hufvudsakligen
inom samma landamären. Och ehuru Islam med sin lära
kringfört Kureischiternas arabiska munart, har den dock lika litet
här förmått utöda de infödda språken, som i norra Afrika
Berbernes mångfaldiga dialekter. Nedstiger man från det
Höga Asien till Persiens vestra platåland, så befinner man sig
der midt i Kurdernas vilda bergland, vid Diyala floden
(fordom Delas) på språkgränsen för trenne himmelsvidt åtskilda
tungomål. Norrut herrskar Turkarnes, i öster det
Indogermaniska (till hvilket Kurdernas redan hörer) och i
vester möter det Semitiska. Detta sednare, deladt i flera
dialekter, var utspridt öfver den stora landsträcka, som vi
kalla Syrien och Arabien, och hade i Ethiopiskan äfven till
östra Afrika sändt en gren. Nu mera har det mer och
mindre blifvit omgjutet till arabiska. Några torftiga qvarlefvor
af de öfriga dialekterna, den Samaritanska i Nablus,
Zabeiskan i vestra Persien, och Amhariskan, en afart af
Ethiopiskan, uti Habesch, bevisade väl, att ännu allt ej var
fullkomligt undanträngdt af den måhända sednast utbildade
dialekten; men allt egentligt lif inom de Semitiska språken
var dock öfverflyttadt till Arabiskan. Af de öfriga hade det
Arameiska längst stått emot det Arabiska inflytandet. Det
hade en fast hållpunkt i christna religionen, hvars kyrkospråk
det hade blifvit nästan öfverallt i Orienten; såväl Maroniter,
som isynnerhet Nestorianer och Jakobiter hafva beständigt
användt Syriskan icke blott såsom religionsspråk, utan äfven
såsom lärdt språk, ungefär som Latinet begagnas i Occidenten.
Dess litteratur var tillräckligt rik, för att städse bibehålla de
ädlares deltagande, och språket sjelft hade på Arabiskan
utöfvat ett betydligt inflytande. Icke desto mindre måste
Syriskan draga sig allt mera och mera undan, och syntes
sluteligen såsom lefvande språk till den grad försvunnen, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
