[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36i.
FAGUS SYLVATICA.
Bok-Träd. Bök. På F. Pöökki.
Löjbladen äro eggrunda och nästan helbräddade.
Linn. Fl. Sv. p. 345. Cl. 21. Mokoecia. Polyandr. — Lilj. St. Fl.
s. 294. Kl. 13. Samkulle. Åtskilde. — Linn. Skånsk. Res. s. 53. — Retz.
Fl. Scand. s. 247. — Du Roi Harbk. Baumzucht. s. 270. — Burgsdorfs
Geschichte nützl. Holzarten.
Fastän Ek och Björk, för deras nytta, äga främsta
rummet bland Nordens Löfträd, torde likväl Boken, i skönt
och resligt utseende, kräfva företrädet framför alla andra.
Likasom de förstnämde, har den sitt rum i samma
naturliga ordning, eller ibland de Hängblomstrige (Amentaceae
pl.). Könen sitta åtskilda, men framkomma ofta ur samma
knopp (Gemma) ehuru burne på särskilta blomskaft.
Slägtmärket består deri att Hanblommorna äro många
sammansittande i ett klotrundt hänge eller blomhufvud, och inom
ett klocklikt 6-delt blomfoder innesluta 8—12 ståndare.
Honblommorna, på lika sätt förenade, men färre, ha äfven ett
6-delt blomfoder ofvanför fruktämnet som har 3 rum och
bär ett 3-delt stift. Frukt-kapseln beklädes med mjuka
piggar och hyser 2—3 trekantiga Nötter.
Trädet, som vexer ofta till den ansenligaste höjd och
tjocklek, har bålen betäckt af en slät och jemn bark.
Kronan är lummig af utbredda grenar hvilka prydas af de
skönt grönskande bladen, som äro ovala, något hvassa,
vågiga, ibland, fast otydligt, sågtandade, glatta, ådriga, och
de yngre i kanten och på skaftet finhåriga. Så snart dessa
utvecklat sig, framkomma Han- och Honblomstren i Maj
ur bladvecken, hvar för sig förenade i små hufvuden
(capitula), burna på håriga skaft kortare än bladen. De förra
äro alltid talrikare, antingen för sig sjelfva högre upp på
grenarne eller tillhopa med ett enda honblomster, som
upplyftadt på tjockare stjelk blir qvarsittande då de andra
affalla. Hvar enskilt Honblomma omgifves af långa, smala
håriga fjäll, och då fruktämnet utvexer, förvandla sig de
håren som förut betäckt det, i mjuka piggar, för att
bekläda kapseln som mogen öppnar sig, när frost-nätterne om
hösten infalla, i 4 skal, för att utsläppa de 3-kantiga,
mörkbruna nötter den inneslutit.
De vidsträckta trakter i Södra Sverige som äro och ha
varit med detta Trädslag bevuxne, göra dess börd såsom
(åtminstone länge) inhemsk, förmodl. ostridig, ehuru det
över 58 graders polhöjd, hos oss, icke lika lätt
fortplantas. Emedlertid finnas trefliga planteringar af Bok ännu
nordligare, såsom i Upland och Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
