Version 1.2 of svebotan/6/0011 - (history)
Fagus sylvatica. Som Virke betraktadt är Boken icke att jemföra med Eken eller äfven Björken, ty trä-ämnet är skört, då det blifvit gammalt och torrt. Till byggningstimmer duger det icke, såsom ömtåligt för luftens ombyten och åverkan. Liksom Al, förtäres det af mask på betäckit och fuktiga ställen, men är deremot tjenligt under jord, såsom till Pålverk m.m. Fäldt i början af sommaren och lagdt någon tid i vatten, samt sedan torkadt, som det sker i England, skall det få mer varaktighet, och äfven då kunna brukas till kölar på fartyg. Ännu icke fulltorrt efter fällningen, är det ett godt slöjdvirke, dock sämre än Björk. Skånska Allmogen använder det till sina åkerredskap, tunnstäfver, byttor, spinnrockar, väfstolar, bordfötter m.m. och i följe af egenskapen att lätt klyfvas, göres deraf allmänt, bokpermar, värjbaljor, askar och lådor. Såsom bränsle är det särdeles värmande och ger mycket aska, hvaraf en god pottaska tillverkas. Färskt löf och spädare qvistar förtäras af boskapen, hvarom de ofredade ställen vittna, der gamla träd likna låga och klippta buskar. Barken torde ock kunna passa till Läderberedning, äfven som bruna färger deraf vinnas efter föregången betning af godset. I torra och varma somrar ger Boken ymnigt ållon, särdeles de träd som stå glest och der läget är något fuktigt, dock icke vattensjukt. De äro en förträfflig föda för svin, hvarigenom mycken säd bespares. Ensamt förtärde, göra de dock fläsket löst och odrygt. I smak likna de något kastanier och kunna ätas lostade, men göra ett slags rusighet som ock märkes hos de på bokskogen gående Svinen, äfven till den grad att göra dem ursinniga. En olja kan pressas af något förut torkade Bokållon, hvilken färsk luktar vidrigt, men förbättras snart om den förvaras i glas eller stenkärl, och kan då brukas till mat. För öfrigt duger den till Lampor, Såpkokning, m.m. Kakorna efter pressningen tjena så väl för kreaturen som malna till mjöl och detta blandadt med det af säd, för de fattigare som ett godt brödämne. Boken vexer bäst i lerblandat grus och fuktig lera, men tål sällan andra träd och buskar inom sin skugga. Gräsvexten förtages ock derigenom. Den skjuter dubbelt fortare än Ek , men blir icke så gammal. Dock uppnår den, i fred lemnad , visst ert par århundraden (hvarom Apostla- Boken på Omberg vittnar). I böjd hinner den 10-50 alnar, och fordom såg man Bokar af 6 alnar i omkrersen. Genom ållon fortplantas trädet med lätthet efter de goda anledningar, som, bland andra, Prof. Retzius uppgifvit. Till plantering af höga häckar är boken äfven så mycket tjenligare, som de bli täta, gamla, härdiga; och kunna lätt agas och putsas, ehuru löfvet på sådana ej affaller förrän den följande våren; men läget bör vara skyddadt för häftigare och kallare vindar. Topphuggning lida icke dessa träd, emedan de genast då af röta angripas. Tab. — En blommande gren efter nat. af Fru B. M. Iserhjelm tecknad och benäget meddelad utgifvaren. — a. en honblomma med fjällen. — b. en blomfoder-flik. — c. ett fjäll. — d. stift och märke. — e. en hanblomma, alla förstorade. — f. fruktkapseln. — g. 2 nötter, den ena tvert afskuren. — i nat. storlek.