Version 1.1 of dengamla/0044 - (history)
44 den gamla antikvitetshandeln »Nå, vad slogs du då på mitt varv för, din spetsbov?» sade Quilp. »Därför att han sade det», svarade gossen och pekade på Kit; »inte därför att ni inte är det.» »Nå, varför skulle han säga», tjöt Kit, »att miss Nelly var ful och att hon och min herre voro tvungna att göra allt vad hans herre ville?» »Han sade vad han sade, därför att han är en narr, och du sade vad du sade, därför att du är mycket duktig — nästan för duktig för att leva, om du icke toge så väl vara på dig själv, Kit», sade Quilp med stor mildhet i sitt sätt, men ännu mera av tyst ondska i sina ögon. »Här har du sex pence, Kit. Tala alltid sanning. Stäng kontoret, din hund, och giv mig nyckeln.» Den andre gossen, till vilken denna befallning ställdes, gjorde som han blev tillsagd, och erhöll till lön för att han hade tagit sin herres parti ett behändigt slag på näsan med nyckeln, vilket pressade fram tårar i hans ögon. Därpå for mr Quilp tillika med flickan och Kit därifrån i en båt, och gossen hämnades därigenom att han ställde sig på huvudet vid yttersta kanten av varvet, medan de satte över floden. Mrs Quilp var ensam hemma, och som hon föga väntade att hennes herre och man skulle komma tillbaka, höll hon just på att bereda sig till en uppfriskande slummer, då ljudet av hans steg väckte henne. Hon hade knappt tid att ställa sig som om hon hade varit sysselsatt med sömnad, då han steg in åtföljd av flickan, sedan han lämnat Kit utanför. »Här är Nelly Trent, kära mrs Quilp», sade hennes man. »Ett glas vin, min vän, och en kaka, ty hon har gått lång väg. Hon får sitta hos dig, min skatt, medan jag skriver ett brev.» Mrs Quilp såg skälvande sin make i ansiktet för att få veta vad denna ovanliga artighet skulle betyda, och lydig den uppmaning hon såg i hans åtbörd, följde hon honom in i nästa rum. »Kom ihåg vad jag säger dig», viskade Quilp. »Se till om du kan få ur henne någonting om hennes morfar eller om hur de leva. Jag har mina skäl att vilja veta det. Ni kvinnor prata mera fritt med varandra och du har ett milt sätt, som nog skall vinna henne. Hör det.» »Ja, Quilp.»