Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, vad slogs du då på mitt varv för, din spetsbov?»
sade Quilp.
»Därför att han sade det», svarade gossen och pekade på
Kit; »inte därför att ni inte är det.»
»Nå, varför skulle han säga», tjöt Kit, »att miss Nelly
var ful och att hon och min herre voro tvungna att göra
allt vad hans herre ville?»
»Han sade vad han sade, därför att han är en narr, och
du sade vad du sade, därför att du är mycket duktig —
nästan för duktig för att leva, om du icke toge så väl vara
på dig själv, Kit», sade Quilp med stor mildhet i sitt sätt,
men ännu mera av tyst ondska i sina ögon. »Här har du
sex pence, Kit. Tala alltid sanning. Stäng kontoret, din
hund, och giv mig nyckeln.»
Den andre gossen, till vilken denna befallning ställdes,
gjorde som han blev tillsagd, och erhöll till lön för att han
hade tagit sin herres parti ett behändigt slag på näsan med
nyckeln, vilket pressade fram tårar i hans ögon. Därpå
for mr Quilp tillika med flickan och Kit därifrån i en båt,
och gossen hämnades därigenom att han ställde sig på
huvudet vid yttersta kanten av varvet, medan de satte över
floden.
Mrs Quilp var ensam hemma, och som hon föga väntade
att hennes herre och man skulle komma tillbaka, höll hon
just på att bereda sig till en uppfriskande slummer, då
ljudet av hans steg väckte henne. Hon hade knappt tid att
ställa sig som om hon hade varit sysselsatt med sömnad, då
han steg in åtföljd av flickan, sedan han lämnat Kit
utanför.
»Här är Nelly Trent, kära mrs Quilp», sade hennes man.
»Ett glas vin, min vän, och en kaka, ty hon har gått lång
väg. Hon får sitta hos dig, min skatt, medan jag skriver
ett brev.»
Mrs Quilp såg skälvande sin make i ansiktet för att få
veta vad denna ovanliga artighet skulle betyda, och lydig
den uppmaning hon såg i hans åtbörd, följde hon honom in
i nästa rum.
»Kom ihåg vad jag säger dig», viskade Quilp. »Se till
om du kan få ur henne någonting om hennes morfar eller
om hur de leva. Jag har mina skäl att vilja veta det. Ni
kvinnor prata mera fritt med varandra och du har ett milt
sätt, som nog skall vinna henne. Hör det.»
»Ja, Quilp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
