Return to Recent Changes
| Changes made to svenykter/0008 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 344 | 303 = 88% | 13 = 4% | 28 = 8% | |
| 1.2 | 338 | 303 = 90% | 9 = 3% | 26 = 8% | |
3
'
3
|
I
+
I
;h
8 DEN SVENSKA . NYKTERHETSRÖRELSENS HISTORIA.
i urgammal tid. Det folk Pyteas hörde omtalas måste
hafva varit <i>bronsålderns</i> skandinaver.
Från <i>järnålderns</i> tid har man ferestädesflerestädes i den skandi-
naviska
skandinaviska norden funnit tillblandningsskålar eller s. k. kra-
terer
kraterer med tillhörande skopor och silar af alldeles samma art,
som de man känner från den grekiskt-romerska världen.
Man har häraf dragit den slutsatsen, attjärnålderns nord-
boratt järnålderns
nordbor jämte andra varor, som de förskaffat sig från det
romerska rikets område, äfven hemfört sydländskt vin.
Äfven andra skäl tala för samma antagande, och det är
därför mycket troligt, att våra förfäder icke visat samma
nykterhetsinträssen som CeesarCæsar förmäler, att sveverna, ett
forntyskt folk, ådagalagt: dessa skulle hafva förbjudit köp-
männen
köpmännen att införa vin i landet, emedan de fruktade att
denna dryck skulle försvaga deras arbetskraft och förvek-
liga
förvekliga dem.
Att lystnaden efter vin hos <i>nordmannatågens</i> svenskar
varit stark, framgår bland annat däraf, att vikingafärdernas
riktning stundom lär hafva bestämts af vintillgången i de
sydliga länder, dit färderna utsträcktes.
Att dryckeslag hos järnålderns svenskar varit vanliga
och betraktats som kära nöjen, kan man ock förstå däraf, att
i de många från denna tid härrörande grafvar, som öppnats
och undersökts, en mängd dryckeshorn och dylika ting
påträffats. Man plägade nämligen nedlägga i grafven
sådana föremål, som särskilt varit den döde kära. Att i
ett andedrag tömma väldiga horn ansågs för en manna-
bragd.
mannabragd.
I Eddan och fornsagorna finnas olika maltdrycker
nämda. <i>Öl, maltsjö, mjöd</i> eller hvad de olika slagen kallas,
alla äro de mer eller mindre en gudadryck. Huru all-
mänt
allmänt bruket var eller åtminstone blef, röjes af det forn-
svenska
fornsvenska språkbruket att med ordet öl bilda sammansätt-
ningar,
sammansättningar, med hvilka familjehögtider, gillen, gästabud af de
mäst olika slag betecknades. I medeltidsskrifter från 12:e
till 14:e århundradet talas om ölstämma,<i>ölstämma</i>, om <i>barns-, bryllups-,
budh-, utfesti-utfæsti-</i> och erfda-öl.<i>ærfda-öl</i>.
Men meningarna om dryckens förträfflighet blefvo ej
obestridda.
I den ofvan nämda "den“den höges sång",sång“, ett gammalt
kväde från den grå forntiden, upptecknadt på Island om-
kring
omkring år 1100 och så högt ansett, att det af hednatradi-