Return to Recent Changes
| Changes made to nofolkhuld/0308 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 305 | 273 = 90% | 8 = 3% | 24 = 8% | |
| 1.2 | 303 | 273 = 90% | 0 = 0% | 30 = 10% | |
250 ÖSTER OM SOLEN OCH VESTER OM MÅNEN.kan tro hur präktigt det var. Så gaf hvitbjörnen henne
en silfverklocka; när det var något hon ville, skulle
hon bara ringa på den, så fick hon det. Ja, då hon
hade spisat och det led på qvällen, blef hon sömnig
efter resan och tyckte att hon kunde ha lust till att
lägga sig; så ringde hon på klockan, och hon hade
inte...taeit :i-.den, -
inte tagit i den, förr än hon. komiinhon kom in i en kammare
der det stod en bäddad säng, så präktig som någon
ville ligga i, både med silkesdynor och omhängen och
guldfransar; och;och allt som der var, var af guld och
silfver; men då hon hade lagt sig och släckt ljuset,
kom det en rmenniskamenniska och lade sig hos henne, och det
var hvitbjörnen, som kastade hamnen af sig om natten;
men hon fick aldrig se honom; för alltid kom han sedan
hon hade släckt ljuset, och förr än det var ljust om
Morgonen,
morgonen, var han bortasigen....Detborta igen. Det gick godt och
väl en tid; men så började hon på att bli så tyst och
sorgsen, för hon gick der ensam hela dagen och
längtade hem till sina föräldrar och syskon...syskon. Då nu
hvitbjörnen sporde hvad det var, som fattades henne, sade
hon att det var så ödsligt der, hon gick der så allena
och längtade hem till föräldrarne och syskonen, och
det var för det hon inte kunde komma till dem, som
hon gick och var sorgsen. «Det kan det nog bli råd
för,,
för,» sade hvitbjörnen; «men du skall lofva mig, att
dörmunte.
du inte talar med, din: mör.med din mor allena, utan.utan bara närsdenär de
andra höra på; hon tar dig vid handen,» sade han,
söcn
«och vill öleda> dig, sin si, en;leda dig in i en kammare ock;och tala allena
med dig; men det får du alls inte göra, annars gör
du oss olyckliga begge två.»