Return to Recent Changes
| Changes made to nofolkhuld/0302 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 277 | 265 = 96% | 3 = 1% | 9 = 3% | |
| 1.2 | 277 | 265 = 96% | 0 = 0% | 12 = 4% | |
244 ENKANS SON.med i kriget. Alla de öfriga skrattade, då fångvaktaren
sade sitt ärende, och bådo kungen, att han måtte tåfå
något gammalt skräp till rustning, så de kunde få roligt
åt att se den stackarn vara,vara med Iii kriget. Det fick
han, och dertill ett gammalt uselt ök, som hoppade
pårtte "ben;sdet $jerderskäpade.
på tre ben, det fjerde släpade det efter! sig:efter sig.
Så drogo de då ut mot fienden; men de hade icke
kommit långt bort från.från kungsgården, förr än gossen
blef sittande fast i ett kärr med sitt ök. Der satt han
och ryckte och drog: «hej, vill du opp! hej vill du
opp!» sade han till öket. Det hade alla de andra
riktigt sin fröjd åt, och skrattade och gjorde narr af
gossen, medan de redo förbi. Men knapt voro de
borta, förr än han sprang till linden, tog på sig
rustningen och skakade på betslet; strax kom hästen och
sade: «Gör du ditt bästa, så skall jag göra mitt!» Då
gossen kom fram, var slaget redan begynt och kungen
i en svår knipa; men bäst det var, hade gossen slagit
fienden på flykten. Kungen och hans folk undrade
mycket hvem det kunde vara som kom och hjelpte
dem; men ingen kom honom så nära att han kunde
tala honom till, och då drabbningen var till ända, var
han borta. Då de vände tillbaka, satt gossen ännu i
kärret och ryckte och drog på det trebenta öket. Då
skrattade de återigen. «Nej, se bara, der sitter den
token ännu!» sade de.
Andra dagen de drogo ut, satt gossen ännu der;
de skrattade igen och gjorde narr af honom; men
knapt hade de ridit förbi, förr än gossen återigen sprang