Return to Recent Changes
| Changes made to nofolkhuld/0254 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 292 | 274 = 94% | 5 = 2% | 13 = 4% | |
| 1.2 | 291 | 274 = 94% | 0 = 0% | 17 = 6% | |
202 MAKRILLDRAG.
«Ja, den kistan och den klockan,» sade Rasmus
med;rett--leehde och. ent
med ett leende och en nick, riden» ityekér /hansoni;«dem tycker han om,
och det gör han rätt i, för hade inte de varit, så låg
han nu och gräfde i småstenarne på hafvets botten.»
Jag bad om närmare förklaring och han berättade:
«Det var i Oktober månad i fjor; han blåste hårdt
och det var med nöd jag kunde hålla sjön, men jag
höll mig qvar ute, och han var med. = Till sist prejade
jag en holländare och kom ombord på honom, men
jag kunde inte låta bli att tänka på båten och pojken;
mina tankar voro inte der de skulle vara, hvart
ögonblick tittade jag efter båten och pojken, och till sist
såg jag att han fick en sjö akterifrån, så han lyftes
upp och gick under — borta var han. Vi kunde inte
hjelpa, om skepparen också hade velat, det var för
långt borta. Jag bad tyst för mig sjelf och tänkte
jag aldrig skulle se honom mera. Men den första jag
mötte, då jag kom hem, det var pojken; han hade
kommit hem långt före mig. Han tog upp sin klocka,
visade mig den och sa:sa’: «Jag har bergat klockan, far,
och den går än.» Nå Gud ske lof, tänkte jag, att
du är frälst; en båt blir det väl någon råd med igen,
fast den hade kostat mig två hundra femtio daler, och
splitternya segel var det på den. — Hur han . blef
räddad? Jo, det gick till så här — ja ja, du
pojkvasker,» sade han till gossen, som skrattade och
dinglade ännu mer med benen, «den drunknar inte som
ska
ska’ hängas — det kom en:en brigg, som var hemma
strax norrut:norrut här. - Bäst det:det var, -hördesde setthörde de ett skrik;