Return to Recent Changes
| Changes made to frey/1847/0559 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 358 | 318 = 89% | 0 = 0% | 40 = 11% | |
| 1.2 | 344 | 318 = 92% | 0 = 0% | 26 = 8% | |
Af allt deltadetta kan man lätt inse, alt riddarväscndetatt riddarväsendet var
fullkomligt upplöst. OcbOch allt efter som kunskaper och upp-
lysning spritides,
upplysning spriddes, lärde man sig inse de öfverdrifna hårklyfve-
rier,
hårklyfverier, som utmärkte de fordna åsigterna ,åsigterna, och den verkligt bil-
dade
bildade insågs att de icke längre passade för tiden, under det
att de lidelsefullare betraktade dem såsom endast hinder för
deras hämndlystnad och njutningsbegär. Och det ridderliga
systemet undanträngdes. Det var en klädning, som icke längre
passade; men under den barbariska vinter, som inträdde vid
medeltidens början, hade den värmt och bevarat menskligbe-
ten,
menskligheten, och tillika med riddarväsendet bör icke minnet förgäförgå af
de välsignelser, dess verksamhet medfört. En tacksam efter-
verld
efterverld erkänner ocksäockså den nytta}nytta, det under sina blomstringsda-
gar
blomstringsdagar verkat. Ty om dess hudbud ock icke alltid efterföljdes, ut-
öfvade
utöfvade de dock ett mäktigt inflytande på samtiden; och vi äro
Öfvertygade,
öfvertygade, att den dygd, det lärde, alstrat mycket godt.
Nu förekommer det hela oss likväl endast liksom de bil-
der,
bilder, nattens frost så herrligt skapar på rutan, men hvilka
smälta för den uppgångna solens strålar. Men spåren deraf
skönjas ännu i tidens hyllning för qvinnan ;qvinnan; i sällskapslifvets
finhet och behag; i den allmänt erkända pligten att tala san-
ning
sanning och bemöta alla med höflighet, samt i medvetandet, att
ingen kan beröfva en annan dess egendom utan laglig rätt;
och slutligen deruti, att den personliga hedern icke utan an-
svar
ansvar kan kränkas.
Men af beundran för riddartidcnriddartiden har man ofta klandrat
vår tid med dess egoism och materialism, på samma gång man
beklagat, att ridderligheten försvunnit. Vi tro dock, att man
bäri
häri gör nu-tiden orätt. Väl sträfvar man nu mindre för den
personliga äran, men man tänker och forskar för hela sam-
hällets
samhällets väl; och under det individen icke mera så bjert fram-
står,
framstår, har hela massan höjt sig och vägen blifvit öppnad för
alla folkklasser.
Och striden gäller icke längre motståndare i harnesk och
hjelm: den gäller inre fiender; och vi dubbas nu till riddare,
då vi segrat öfver egna passioner och lidelser, ty vår tids
strider hafva ett mera andligt skaplynne. Men äfven vår tids
ungdom kämpar ”under sköna ögon”; och fast den icke längre