Return to Recent Changes
| Changes made to frey/1847/0542 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 342 | 267 = 78% | 0 = 0% | 75 = 22% | |
| 1.2 | 329 | 267 = 81% | 1 = 0% | 61 = 19% | |
lans hämma oförrätt ocboch våld, och ehuru hans upphetsade in-
billning hom
inbillning kom honom att förblanda verkligheten med fantasien.,fantasien,
så arär det likväl säkert, att till och med icke långt före
Cervantes tid lilldrogotilldrogo sig fullt så romaneska händelser, som
de, hvilka förekomma i den ypperliga romanen. Men i aflägs-
nare
aflägsnare tider behöfde icke riddaren söka länge för altatt finna nå-
gon,
någon, som led orätt af en mäktigare granne, någon oskyldig
lange y
fånge, som var instängd i ett svårt fängelse, någon fader- oelioch
moderlös, beröfvad sitt arf, och plundrade resande eller våld-
förda
våldförda kloster oekoch kyrkor, någon inö,mö, som beböfdebehöfde en kämpe,
eller någon furste, invecklad i krig med en fruktad fiende,
hvilket allt gaf riddaren många tillfällen altatt pröfva sitt mod.
Ofta hade han äfven någon blodshämnd altatt utkräfva, då för-
soning
försoning icke skett med böter eller genom vissa öfverenskom-
melser,
öfverenskommelser, och dessa strider voro vanligen blodiga. Men då den
allmänna ordningen småningom återkom ,återkom, och samhällslagarna
hegynte
begynte blifva tillräckligt hefästadebefästade för att försvara den oskyl-
dige
oskyldige och hämna den förorättade, blef deltadetta riddarnes sjelftag-
na
sjelftagna och stundom opåkallade inblandande i dylika förhållanden
snarare ett ondt än el tett godt, helst de ieke alllidicke alltid uppträdde
klokt och rättvist, hvar-igenomhvarigenom de införde en oerhörd tygel-
löshet,
tygellöshet, då, såsom prof. Vedel Simonsen uttrycker sig *),<footnote>I sin afhandling om ”Kæmpevisernes Skildring af Ridderalderens Riddervæsen.”</footnote>, Vold
og Overlast hörte til DageusDagens Orden, og Retten sad som oftest
kun i Spydstangen, eller blev paa den Stærkeres Side.” I krö-
nikor
krönikor finna vi äfven mycket klagas öfver riddarnes begifveuhetbegifvenhet
på dryckenskap, och i den danska kämpevisan förekommer,
huru svennerne druck odrucko om med sina herrar till dess
<poem>”— ilede faa dem cnen fuld god Ituus,Ruus,
Saa de sig ci Lundeei kunde tæmme.”
1</poem>
I den äldsta tiden var riddaren vanligen hvad engelsmannen
kallar knight bachelor, fransmannen bas chevalier, bachelier,
o eh
och hvaraf något motsvarande ord iekeicke finnes i svenskan. Det
betyder egentligen en ogift riddare, och man kallade så dcm}dem,
hvilka undfått riddarslagct,riddarslaget, men kvarkenhvarken egde vasaller eller
barg.
borg. De dubbades af andra riddare achoch behöfde hvarkea
*) I sin afhandling om ”Kæmpevisernes Skildring af Ridderalde-
rens Riddervæsen.”hvarken