Return to Recent Changes
| Changes made to frey/1847/0538 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 338 | 306 = 91% | 1 = 0% | 31 = 9% | |
| 1.2 | 333 | 306 = 92% | 3 = 1% | 24 = 7% | |
söka äfvcntyräfventyr och icke återvända, förr än han besegrat tvenne
tappra riddare, hvilka han skulle medföra såsom fångar, och
öfver hvilka drottningen egde döma. Sedan han under loppet
af ett år besökt England, Frankrike, Tyskland^Tyskland, Burgund och
andra länder, återkom han, liksom höken med sitt rof, och
medförde tvenne fångna riddare, dem han öfverlemnade åt
drottningen. IIouHon emottog med välbehag denna gåfva, men
afsade sig alla anspråk på lösen och gaf dem friheten, samt
skänkte dem dessutom flera dyrbara gåfvor. Hon lofordas
mycket för detta ädelmod af de samtida författarne, hvilka
deremot bittert klandra kanikerna vid S:t Peterskyrkan i Rom,
hvilka vid ett tillfälleytillfälle, då en riddare öfverlemnade åt dem en
fångej
fånge, som han besegrat i ett envige, voro obarmherligeobarmhertige nog
att förbjuda den fangnefångne riddaren att gå ett steg utom kyrkan,
och behandlade honom som om de fått eltett vildt djur för en
djurgård. De blefvo också rättvist tadlade för denna brist på
kristligt ädelmod och lcfnadsvetl.lefnadsvett.
Ofta finna vi om talad t,omtaladt, huru riddare genom enskildt envige
förekomma de fiendtliga härarnes strid, och stundom utmanar
en riddare ”en then bästa afTaf allom them”, som tillhöra de
fiendtliga krigarne, altatt i båda härarnes åsyn strida om ära och
frihet. Då Ryssarne belägrade Landskrona, red Matts Kcltil-
mundsson,
Kettilmundsson, ”som tha var Sven ’;Sven”, ut till fienderna och lät säga
dem, genom sin tolk:
<poem>”— — liarhär haller en ädla Man,
En aff wara kastabästa tha är han, -XX'-*
Han haller här all reda ok bider,
Han vil bestanda en aff ider,
Om Lijff, Godz ok Fängilse,
Han kaller här lioos,hoos, thet magen i see $see;
Hvilken aff ider stinger han nider,
Han gifwcrgifwer sik fangin, ok fölier ider:
Faller ok nagor aff ider, om swa skeer,
Görer honom thet samma, han beder ey raeer.”meer.”</poem>
Men ingen af Ryssarne hade lust att försöka strida med ho-
nom;
honom; och sedan
<poem>”Han hult ther ä till natten kom,</poem>
vänder han åter hem, och prisar rimkrönikans författare honom
för denna djei fvadjerfva handling, som Lagerbring deremot anser för
formât enhet
formätenhet och storskryteri.