Return to Recent Changes
| Changes made to frey/1847/0536 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 356 | 242 = 68% | 1 = 0% | 113 = 32% | |
| 1.2 | 347 | 242 = 70% | 0 = 0% | 105 = 30% | |
mRiddaren hölj dep antagenhöll den antingen med vcnstravenstra handen e|ler fastadeeller fästade
den på bröstet, då han behöfde båda hfipdernahänderna att atjra hä-
sten.styra
hästen. Hjelmen Tarvar prydd med en fjäderbuske eJUereller en guld-
krans
guldkrans och, såsom det störstår i Namnlös och Valentin, ”jnnan j
hraaUen
krantzen stod eth biladæ aff gnll rat aomgull ræt som en jomfrv, och
baffde tha
haffde thz bilæde ett finge?finger gull i sioæsinæ hand, Iberther aff gihgik eth
vnderligt skim.”skiin.” I hertig Erik Månssons sigill var eit ridÿpeen riddare
i fallfull rustning och Ull bäst,till häst, med skölden hängande pÄ Wftrapå venstra
armen, och lansen var försedd med en fana. På hj^lmeg lmdehjelmen hade
han tolf (anor;fanor; och på skölden, fanorna och hästen syntes
folknngav^ppet:
folkungavapnet: ett lejon. Det ansågs såsom en,en svår förolämp-
ning
förolämpning om någQnnågon riddare antog en annans sköldemärh^rfdirJPrfii-
gasköldemärke, och
många tvister uppstodo af denna anledning, af hvilkfeffrøtslutade
blodigthvilka flera slutade
blodigt. Härolderna voro de, till hvilka man väetjode»vädjade, då man
försökte att it go<Jo bilaggei godo bilägga en sådan tvist, och häraf ha? hs-
raldfken nppslått.har
heraldiken uppstått. Med Udentiden gingo både valspråk 90h akök-
demärk^ \och
sköldemärke i arf inom slägten.
En spk»sak, som utmärkte Nordens riddare, var deran lnatderas lust
för ^pfagejer, eU »rf frapsjöfärder, ett arf från vikingatiden, och de förmögnpr^
hadcförmögnare
hade alla sina örlogsskepp, snäckor, hvilka, en)igt folkvir
sorna,enligt
folkvisorna, ofta voro försedde med silkessegel eller, sååom. pro-
fessorsåsom
professor Wedel Simonsen apmärker,anmärker, segel, som vorabroderad?
wd «!*••voro broderade
med silke.
Riddaren brukade onderunder striden begggnabegagna sig af visa» strids-
rpp,vissa
stridsrop, som upprepades af banshans följeslagare, hvilka slgulje s*mlaskulle samla
sig kring hapshans standar, då han höjde detta rap,rop, som vanligen
utgjordes af något helgonanamn tillika med riddarens eget
slägtnamn, och bildade i allmänhet detta,detta stridsrop äfyep tru{r-
pens lösen*äfven
truppens lösen. Detta riddarens standa?standar skiljde sig betydligt från
den fana, som svennen fick begagna, ty den fårreförre hade ett
atort två uddig t hanér,
stort tvåuddigt banér, men den sednare endast en smal fana
eller vimpel, penoncel.penoneel.
Saxo GrammatfcusGrammaticus omtalar, att slägten BauerBanér fått sitt
namn deraf, att, då nnderunder Knut den stores krig i England,
de danska fanorna en gång höijadebörjade vika, tog en, vid namn
Tymmo, från Seeland en g?epgren från ett tråd, aehträd, och kring detta
banör
banér samlade k&nhan ånyo sina landsmän, som vnxmavunno en afgjord
seger, medan Tymmo gick framför dem med sitt ovap)ig9 stapdar.ovanliga standar.