Return to Recent Changes
| Changes made to frey/1847/0532 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 350 | 316 = 90% | 1 = 0% | 33 = 9% | |
| 1.2 | 345 | 316 = 92% | 2 = 1% | 27 = 8% | |
Erik låg i fejd med sin broder, konung Birger, uppförde han
sig fullkomligt såsom herrskare,
<poem>”Ok randadevandade ey livadhvad konungen sade
Ok gjorde riddare.-----•riddare. — — —”</poem>
Då sederqierasedermera konungen och hans broder voro födikta,förlikta,
höll hertig Erik hof vid Lödöse, hvarest han åter slog flere
riddare, utan att det denna gång i rimkrönikan anmärkes så-
som
såsom någon olagligbet.olaglighet. Men att enskilda riddare dubbade an-
dra, bafva
andra, hafva vi icke sett omtalas i de svenska handlingerne.handlingarne.
Sjelfva stället och tiden, då riddare vanligen dubbades,
gynnade äfven konungarnes anspråk på rättigheten att få ut-
dela
utdela denna värdighet. De flesta riddarslag skedde antingen
före en slagtning eller efter en seger ejlereller vid någon størrestörre
hoffest. 1I förra fallet var det vanligen härens anförare, som
dubbade riddarne, och i det sednare konungen, vid hvars hof
festen tillställdes.
Då riddaren dubbades på slagfältet, skedde det utan måa-
>ga
många omständigheter, och formen blef troligen densamma, som
iakttagits då någon särskild riddare fordom dubbat en annan.
Novicen framträdde då helt och hållet beväpnad, men utan
hjelm, svärd och sporrar, och höjdeböjde knä för härens anförare,
under det att tvcnnetvenne ansedde riddare, bvilkahvilka skulle vara hans
faddrar och löftesmän, spände på honom de förgyllda spor-
rarnc
sporrarne och omgjordade honom med svärdet. Derefter dubbades
han med . tre slag af flata värjan på skuldraa,skuldran, under det att
riddaren sade: ”Jag dubbar dig till riddare i Guds Faders,
Sons och den heliga Andes namn (Guds och något helgons
namn). Var tapper och trogen.” Den unge riddaren intog
sin plats i ledet och skulle nu utmärka sig genom mod och
tapperhet i den kommande drabbningen för att ”förtjena sina
sporrar”, såsom det kallades. Det är bekant, huru under sla-
get yid
slaget vid Cressy Edvard 111III vägrade att skicka sin son, svarta
prinsen, hjelptroppar, så länge han var i stånd att sjelf föra
svärdet, fast han var omringad af talrika fiender, ty kungen
hade fast heslntat,beslutat, att sonen skulle förtjena sina sporrar på
denna minnesvärda dag. Det är lätt att finna, att detta skulle
uppelda de unga riddarnes mod, och som vanligen flere rid-
dare
riddare på en gång erhållit riddarslaget, kan man antaga, att