Return to Recent Changes
Changes made to frey/1847/0531 - (history) | |||||
---|---|---|---|---|---|
Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
1.1 | 344 | 294 = 85% | 0 = 0% | 50 = 15% | |
1.2 | 335 | 294 = 88% | 0 = 0% | 41 = 12% |
Frans 1rsI:s tid börjadabörjade ädlingarne likvisst att söka blifva dab»
bade
dubbade af landets förnämsta riddare, och ridderslaget ansågs er-
hålla
erhålla en större betydelse, då konungen sjelf utdelade det.
Emellertid fortfor det att vara bvarjehvarje riddares rätt, att åter
utdela denna värdighet åt andra. Men det är tydligt, att
krigarn skulle helst mottaga denna utmärkelse af den-anfö-
rare,den
anförare, under hvilken han stridit, eller af den furste Och-och ädling,
vid hvilkens hof han tjenat såsom hofsven oeh väpnare. Klart
är äfVen,äfven, att konungarne, å sin sida, skulle sträfva efter
att anses för de enda, hvilka kunde skänka denna värdighet.
Och oaktadt detta icke af lagen bestämdes, tillföll genom aven-
uernes
svennernes ärelystnad och furstarnes och de storas kloka stolthet
denna rättighet med tiden de sednare, åtminstone uppstod
skillnad mellan dem, som blifvit dubbade af enskilde riddare,
oeh
och dem, hvilka under högtidligheter och ståt emottagit rid*
darslaget
riddarslaget af landets ypperste. Så länge ridderslaget endast
medförde rättigheten att begagna vissa slags vapen oehoch nyttja
en viss titel, kunde ingen skada uppkomma deraf, att den,
som blifvit dubbad, äfven sjelf kunde utnämna andra, men då
riddaren äfvénäfven egde att under sin fana samla trupper; då, så-
som
såsom i Sverige, banshans gård blef befriad från fieraflera olägenheter
oeh
och genom rusttjensten från utlagor, då de ensamma tillätos
fara beväpnade och då riddarskapet icke långrelängre utgjorde en
endest
endast personlig utmärkelse, utan äfven medförde militärisk
rang, kan man iekeicke undra på, att furstarne sökte för sig oeh
sim ombadoch
sina ombud behålla rättigheten att utdela denna värdighet.
Slutligen giekgick det oekock ända derbän,derhän, att endast de, hvilka
roro
voro dubbade af furstliga personer, erbölloerhöllo ordens alla prtvi*
legier.
privilegier. I Sverige, hvarest riddarväsendet aldrig erhöll samma
Utveckling,
utveckling, som i Europas södra länder, synes det som om
denna rättighet alltid tillhört konungen, och det första ridder-
slag,
ridderslag, våra krönikor omtala, skedde vid konung Birgers kröning,
då han slog 40 ädlingar till riddare, sedan kanhan sjelf blifött
dnJbbadblifvit
dubbad af sin föder.fader. Sedermera ökades kröningsbögtidlighe-
terna '
kröningshögtidligheterna nästan alltid med riddarslag. Emellertid torde äfven
hertig&rne oeh
hertigarne och riksföreståndarna egt denna rättighet, ehuru dé
vålde
väl stundom äfven olagligt begagnade sig deraf. Medan hertig