Return to Recent Changes
| Changes made to frey/1847/0528 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 368 | 316 = 86% | 0 = 0% | 52 = 14% | |
| 1.2 | 356 | 316 = 89% | 0 = 0% | 40 = 11% | |
pisrhetparhet och skänkte bonomhonom 300 mark i årligt underhåll. Mfen'Men
då Lord AndteyAndley återkommit till sitt tält9tält, kallade banhan de fyråfyra
väpnarne och tilltalade dem, i närvaro af sina anhöriga oeb
underhafvaude,och
underhafvande, på följande sätt: ”Prins Edward har skänkt mig
ett årligt underhåll af 300 mark, men denna gåfva har jag
icke förtjenat, ty jag barhar föga uträttat. Mina herrar, dendadenna
belöning tillkommer egentligen dessa fyra tappra ynglingar,
och jag afstår derföre åt dem den gåfva, som blifvit mig
skänkt.” Och alla riddarne ansågo Lorden hafva bandlathandlat ädelt
ocb
och ridderligt. Då prinsen fick börahöra att Lorden bortskänkt
bvad
hvad han gifvit honom, frågade han orsaken dertill. ”Ers
Nåde”, svarade Lord Andley, ”dessa fyra väpnare hafva följt
mig troget i flera farliga strider och under dagens fältslag
hafva de räddat mitt lif. Utan deras tapperhet oèhoch mod hade
jag icke kunnat uppfylla mitt löfte att vara den förste och
siste i striden; de fortjenteförtjente derföre bättre ånän jag denna belö-
ning.”
belöning.” Svarte prinsen gillade då bvadhvad Lorden gjort, men för
att icke öfvertrnffasöfverträffas i frikostighet, skänkte ban bonom ytter-
ligarehan honom
ytterligare ett underhåll af sexhundrade mark. Denna händelse
visar, att riddarne visste att löna sina svénnerssvenners trohet, men
vi*lära
vi lära deraf ännu en sak, som bör särskildt anmärkas.
£ Oaktad t
Oaktadt väpnaren egentligen endast utgjorde en förberfe-
delsegrad
förberedelsegrad till riddarvärdigheteo,riddarvärdigheten, så finna vi att många ädlin-
gMT
ädlingar nöjde sig med att hafva uppnått detta steg och att, ehuru
de utmärkte sig genom bragder, de aldrig blefvo dubbade till
riddare eller sträfvade derefter. Ingen af de nyss omnämnde
fyra väpnarne blefvo riddare efter slaget vid Poitiers, ehuru
deras börd och bedrifter olvifvelaktigtotvifvelaktigt berättigade dem der-
till.
dertill. Orsaken tyckes hafva varit den, att det ofta torde varit
mera beqvämt och föga mindre ära att alltid förblifva en blyg-
sam
blygsam och icke afundad väpnare, än att erhålla riddarslaget, då
man saknade tillräcklig förmögenhet att bestrida de utgifter,
denna värdighet medförde. Sannt är väl, altatt i theorien var
den simplaste riddare jemngod med sjelfva fursten, men i verk-
ligheten
verkligheten sjönk deras anseende stundom ända ned till det löj-
liga,
löjliga, då riddarne saknade medel till egen utrustning eller sina
följeslagares underhåll. Många tappre ädlingar förbi ef vo der-
föreförblefvo
derföre vapendragare och tjenade antingen någon prins elle*eller an-