Return to Recent Changes
| Changes made to frey/1847/0526 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 369 | 310 = 84% | 1 = 0% | 58 = 16% | |
| 1.2 | 361 | 310 = 86% | 2 = 1% | 49 = 14% | |
«kötteskötte och eftersågo ban*hans angelägenheter. Hän gtfatøra »lin-
kerHan gaf stora
skänker åt riddare och svenner, »omsom besökte honom, ty lanhan ville
icke att någon skolieskulle lemna honom utan någon gåfva. Han
var vänlig mot alla, men han var kort i sitt tal oehoch bestämd
i sina svar. Han badehade fyra skrifvare, b vilkahvilka alltid sknUeannskulle vara
tillreds, i fall han kallade dem. Serla om aftonen iÉÉihminkom
Lorden i matsalen, företrädd af tolf svenner med facklor,
hvilka stannade onderunder måltiden kring bordet, och skenet från
dessa facklor upplyste salen, som alltid var nppfyllduppfylld af rid-
dare
riddare och svenner, och hvaresLmångahvarest många bord voro dukade för
dem, som ville spisa. Ingen, som icke fått särskild tillåtelse
dertill;
dertill, fick tala vid Lorden, medan han åt. Han åi æhåt och drack
föga. Han älskade sång och strängaspel oehoch såg ofta barder
och spelmän vid sitt bord. Och innan jag kom till honom,
hade jag varit hos många kungar, hertigar oehoch förnäma da-
mer,
damer, men aldrig sett något hof, som behagat mig så mycket,
som hans, och ingenslädesingenstädes såg man heller så många tappre
riddare ooh svenner, som i hans salar; de gingo fram och
åter samtalande om kärlek och bragder; från alla länder ken-
de
kunde man ßfå tidningar koshos honom, ty det var en samlingsplats
för utmärkta riddare och svenner från verldens alla trakter.”
4-
Under det att modet hos den unge väpnaren upplifvades
genom hans omgifning, oeh hans äregirighet stegrades af de
pamtal,
samtal, till kvilkahvilka han ständigt lyssnade, och medan hans se-
der
seder förfinades så mycket som stod i tidens makt, oekoch hans
förstånd i visst hänseende uppodlades, ålåg honom att fort-
sätta
fortsätta med de kroppsöfoingar,kroppsöfningar, han redan såsom smådräng bör-
jat,
börjat, och han sysselsatte sig med att kasta boll;boll, slå harpa,
tumla sin gångare, spela guldtafvel, prÖfvapröfva en dust med sina
likar och draga på jagt, och jagten utgjorde ett af hans för-
niypsta
förnämsta tidsfördrif. Falkjagten tyckes likväl egentligen tillhört
riddarne, hvarföre det oekock heter i folkvisan:
<poem>”Riddaren tager h5k, oehhök, och sven tager hund.”</poem>
Denna jagt var troligen mycket allmän i Sverige, ty i Vest-
göta-lagen
Vestgöta-lagen stadgas, huru förhållas skall;skall, då annans falk på-
träffas.
Bonifacins,
påträffas.
Bonifacius, en författare från medeltiden, talar om sven-
nerna
svennerna och säger, att de lärde sig att i full rustning hoppa oppupp