Return to Recent Changes
| Changes made to frey/1847/0525 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 378 | 336 = 89% | 0 = 0% | 42 = 11% | |
| 1.2 | 364 | 336 = 92% | 0 = 0% | 28 = 8% | |
hjeîptehjelpte honom att på- och af klädaafkläda sig, red in hans häst och
polerade hans vapen, och han var värd för husets gäster.
Han skulle ock fullkomna sig i tidens kunskaper och talanger;
han skulle icke endast omhesörjaombesörja festerna, utan äfven upp«
lifva gåsterna
upplifva gästerna genom snillrika samtal. IlanHan skulle kunna spela
schack och brädspel samt kunna lekar. Skaldekonst och stränga-
spel
strängaspel höjde äfven hans anseende. GbaucerChaucer beskrifver en väp*
uare, 8om
väpnare, som kunde dikta sånger, slå harpa, dansa, måla och
skrifva. Emellertid egde troligen ganska fäfå alla dessa kun-
skaper.
kunskaper.
För att fatta, huru svennen tillbringade sin tid vid de
storas hof, bör man känna lefnadssättet hos medeltidens fur-
star
furstar och ädlingar. Froissart har en interessant beskrifning
Öfver
öfver Grefvens af Foix hof, som ansågs för en af tidens bästa
skolor för svenner och väpnare. Froissart bodde omkring tre
månader i hans hus och upptogs särdeles väl af honom, eme-
dan
emedan han medfört en bok, som innehöll alla de sånger, balla-
der
ballader och hjeltedikter, VVenceslausWenceslaus af Böhmen författat. ”Hvarje
afton”, berättar Froissart, ”läste jag högt för honom, och
ingen tordes under läsningen tala ett ord.” Vi anföra
här ett kanske något för långt utdrag ur Froissarts beskrif-
ning,
beskrifning, men då det tillika är en ypperlig teckning öfver medel-
tiden,
medeltiden, gjord af en af den tidens största konstnärer, vilja vi
icke af kortaafkorta det. Denna Grefve af Foix var vid den tid, jag
besökte honom, 51)59 år, och ehuru jag sett många riddare,
kungar och furstar, har jag aldrig sett någon så skön och
välväxt man. Hans vackra och glada ansigte och hans blåa,
kärleksfulla ögon intogo alla. Han var så fullkomlig, att
man icke kan säga förmycket till hans lof. Han älskade hvad
som borde älskas och hatade det, som borde hatas; han var
en vis herre, storsinnt och rådig; han gjorde aldrig något^>-
ädelt,något
oädelt, läste hvarje dag flitigt sina böner och sjöng psalmer.
Han var frikostig och gaf mycket ätåt de fattiga för Guds kär-
leks
kärleks skull, och gjorde det af godt hjerta. Han visste att taga
hvad honom tillkom, och lemna åter hvad rätt var; han ja-
gade
jagade gerna både sommar och vinter och tyckte mycket om
hundar, men han tyckte icke om dårskaper, våld «ellereller dumt
slöseri. Han räknade noga sina utgifter och hade flera}flera, som