- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
252

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öster om solen och vester om månen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än det blef ljust om morgonen. Det gick hon och
sörjde öfver, för hon tyckte hon ville så gerna se
honom, och om dagen gick hon der ensam och det var
så ödsligt och tomt. «Hu, det är kanske ett troll du
ligger med,» sade modern; »men jag skall lära dig
ett sätt, så du kan få se honom; du skall få ett stycke
ljus af mig, som du kan ta med dig i barmen; lys så
på honom med det, när han sofver! men akta dig att
du inte dryper talg på honom.» Ja, hon tog ljuset
och gömde det i sin barm, och om aftonen kom
hvitbjörnen och hämtade henne.

Men då de voro komna ett stycke på vägen,
sporde hvitbjörnen, om det inte hade gått så, som han
hade sagt. Jo, det kunde hon då inte neka till. «Ja,
har du lyssnat till din mors råd, så har du gjort oss
begge olyckliga, och då är det förbi mellan oss,» sade
han. Nej, det hade hon visst inte.

Då hon nu var kommen hem och hade lagt sig,
gick det som det plägade: det kom en menniska och
lade sig hos henne; men då det led ut på natten och
hon hörde att han sof, steg hon upp och slog eld,
tände på ljuset och lyste på honom och så fick hon
se, att han var den vackraste prins, man kunde se för
sina ögon och hon blef så glad, att hon tyckte hon
inte kunde lefva, om hon inte fick kyssa honom strax
på ögonblicket; det gjorde hon också, men i det samma
dröp hon tre heta talgfläckar på hans skjorta, så att
han vaknade. «Hvad har du nu gjort?» sade han.
«Nu har du gjort oss olyckliga begge två; hade du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free