Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enkans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redo förbi, och skrattade åt honom, så de voro färdiga
att falla af hästarne. Då de voro borta, skyndade han
återigen till linden och kom efter till drabbningen, just
som det gälde. Den dagen drap han fiendens kung,
så att kriget blef slut med det samma.
Då slaget var förbi, fick konungen se sin näsduk,
som den främmande kämpen hade knutit om benet, och
då hade han lätt för att känna igen honom; de togo
honom då med stor fröjd ibland sig hem till
kungsgården, och prinsessan, som såg honom uppifrån sitt
fönster, blef så glad, att det kan du aldrig tro; «der
kommer allra kärasten min,» sade hon. Då tog han
smörjelsekrukan och smorde sig sjelf på benet och
sedan alla de sårade, och så blefvo de allesammans
bra igen på ögonblicket. Så fick han prinsessan till
äkta; men då han kom ned i stallet till hästen den dag
bröllopet skulle stå, stod den der så modstulen och
slokade med öronen och ville icke äta. Då den unge
kungen — ty han hade nu blifvit kung och fått halfva
riket — talte honom till och frågade hvad som fattades
honom, sade hästen: «Nu har jag hjelpt dig fram, och
nu vill jag inte lefva längre. Nu skall du ta svärdet
och hugga hufvudet af mig.» — «Nej, det vill jag för
ingen del göra,» svarade den unge kungen; «men du
skall få allt hvad du vill ha och få stå stilla beständigt.»
— «Ja, gör du inte som jag säger, skall jag nog veta
att få lifvet af dig,» sade hästen. Då måste kungen
göra det; men då han lyfte svärdet och skulle hugga
till, var han så bedröfvad, att han måste vända bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
