Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enkans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så var det inte lönt för honom att tänka på att få
behålla lifvet. Ett par, tre veckor höll gossen sig,
men så kunde han inte styra sig längre, han måste
och skulle in i kammaren, och så smög han sig dit in.
Der stod en stor svart häst i en spilta, med ett tråg
med askmörja vid hufvudet och en hösäck vid svansen.
Detta tyckte gossen var bakvändt; han bytte om och
satte hösäcken vid hufvudet. Då sade hästen: «Efter
du har så godt hjerta, att du vill låta mig få mat, så
skall jag rädda dig. Men nu skall du gå upp på den
kammare, som ligger här ofvanpå, och ta en rustning
bland dem som hänga der; men du får för all del inte
ta någon af de blanka, utan den mest rostiga du ser,
den skall du ta; och svärd och sadel skall du söka
ut åt dig på samma sätt.» Det gjorde gossen; men det
var tungt för honom att bära det alltsammans.
Då han kom tillbaka, sade hästen, att nu skulle
han kläda af sig naken och stiga ned i kitteln, som
stod och kokade i det andra rummet, och bada sig
väl der. Då blir jag väl faslig att se på, tänkte gossen,
men han gjorde det ändå. Då han hade badat sig,
blef han så vacker och fyllig och så röd och hvit som
mjölk och blod och mycket starkare än förut. «Känner
du någon förändring?» frågade hästen. «Ja,» sade
gossen. «Försök att lyfta mig,» sade hästen; ja, det
kunde han, och svärdet svängde han också som
ingenting. «Seså, lägg nu sadeln på mig,» sade hästen, «och
tag rustningen på dig; tag så med dig hagtornskäppen och
stenen och vattenflaskan och smörjekrukan, så resa vi.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
