- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
237

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enkans son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

in i en af kamrarne. Han såg sig rundt omkring,
men upptäckte ingenting, utom en hylla öfver dörren,
på hvilken låg en hagtornskäpp. Det var just
någonting att förbjuda mig så strängt att se! tänkte gossen.
Då de åtta dagarne voro förbi, kom mannen hem
igen. «Du har väl inte varit inne i något af rummen?»
sade han. «Nej, det har jag visst inte,» sade gossen.
«Ja, det skall jag snart se,» och dermed gick han in
i det rum, som gossen hade varit inne i. «Jo du har
varit der ändå,» sade han, «och nu skall du mista
lifvet.» Gossen grät och bad, och så slapp han då
undan med lifvet; men dugtigt med stryk fick han.
Då det var öfverståndet, voro de lika goda vänner igen.

En tid derefter reste mannen återigen bort; då
skulle han vara borta i fjorton dagar, men först
förbjöd han gossen att gå in i något af de rum han icke
hade varit inne i; det han hade varit inne i, kunde
han gerna gå in i om igen. Ja, det gick alldeles som
förra gången, utom att gossen nu höll sig i åtta dagar
från att gå dit in. I det rummet såg han icke heller
något annat än en hylla öfver dörren med en gråsten
och en vattenkruka på. Det var just något att vara
så rädd om! tänkte gossen åter. Då mannen kom
hem, frågade han om han hade varit inne i något af
rummen. Nej, var det likt det, det hade gossen visst
inte varit. «Ja, det skall jag snart se,» sade mannen,
och då han såg att han ändå hade varit derinne, sade
han: «Nej, nu skonar jag dig inte längre; nu skall du
mista lifvet.» Men gossen grät och bad igen, och så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free