Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På tredje dagen kom en rik man gående, och Peik
satt inuti tunnan och sjöng: «Till himmelrik och till
paradis, till himmelrik och till paradis skall jag fara;
men inte vill jag och inte vill jag i englaskara.»
Då mannen hörde detta, frågade han, hvad han
skulle ge honom för att få komma i hans ställe.
Det fick väl inte bli litet, mente Peik, för att få
skjuts att fara till himmelrike stod inte till buds alla dagar.
Mannen ville ge honom allt det han egde, och så
slog han ut bottnen och kröp in i tunnan i stället för Peik.
«Lycklig resa!» sade kungen — han trodde det
var Peik, som var i den —; «nu far du till fjords
fortare, än om du for med renskjuts, och nu är det ute
både med dig och med dina narrpinnar,» sade han.
Innan tunnan var halfvägs utför fjället, fans icke
en hel stafver eller bit qvar af den eller honom som
var inuti. Men då kungen kom hem till kungsgården,
var Peik der före honom och satt utanför dörren och
blåste på mungiga.
«Sitter du der du, Peik?» sade kungen.
«Ja, visst sitter jag här, hvar skulle jag annars
sitta?» sade Peik. «Jag kan väl få hyra husrum här
åt alla hästarne och fäkreaturen och pengarne mina?»
«Hvart vältade jag dig, der du fick all den
rikedomen?» frågade kungen.
«Åh, du vältade mig till fjords,» sade Peik, «och
då jag kom till botten, fans der nog att ta af, både
hästar och fä, både gods och guld; de gingo i flockar
och lågo i högar stora som hus,» sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
