Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom till kungsgården. Der stod kungen ute på
förstuqvisten, och då han fick se gossen, sade han:
«Hvart skall du ta vägen i dag, Peik?»
«Åh, jag ska’ bort och se efter, om jag kan narra
någon,» sade Peik.
«Kan du inte narra mig då?» sade kungen.
«Nej, det kan jag nog inte, för jag glömde
narrpinnarne mina hemma,» sade Peik.
«Kan du inte gå efter dem då?» sade kungen,
«jag kunde ha lust att se, om du verkligen är en sådan
spektakelmakare som folk säger,» sade han.
«Jag duger inte till att gå,» sade Peik.
«Jag skall låna dig häst och sadel,» sade kungen.
«Jag duger inte till att rida heller,» sade Peik.
«Vi ska’ lyfta upp dig på hästen,» sade kungen,
«så kan du väl hålla dig qvar.»
Ja, Peik ref och klådde sig i hufvudet, som om
han ville slita luggen af sig, och lät dem lyfta sig upp;
der satt han och slank både hit och dit, så länge kungen
kunde se honom, och kungen skrattade så att ögonen
tårades, ty en sådan ryttare till häst hade han aldrig
sett förr. Men då Peik hade kommit in i skogen
bakom backen, så att kungen inte kunde se honom längre,
satte han sig upp kapprak och red på, som om han
hade stulit både ök och grimma, och då han kom till
staden, sålde han både hästen och sadeln.
Kungen gick der emellertid och väntade och
väntade på att Peik skulle komma slinkande tillbaka igen
med sina narrpinnar, och skrattade emellanåt, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
